Heidi Avellan

Heidi Avellan: Soldater, el och it. Oavsett ordkrig.

SÄLEN.
Världen skälver. Oron växer. Men hur mycket allvarligare är läget nu än nyss? Det är tvistefrågan på säkerhetskonferensen i Sälen.
Säkerhetsläget i Sveriges närområde har försämrats – precis som den svenska beredskapen. I försvaret och företagen, sjukhusen, hemmen och på nätet. Fast hur mycket?
Försvarsberedningen presenterade strax före jul rapporten Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025 med nyckelmeningen:
”Ett väpnat angrepp kan inte uteslutas.”
Men Stefan Löfven (S) håller fast vid den förra försvarsberedningens skrivning som riksdagen godkände 2015, att ”ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt”.
Det är inte bara en liten nyansskillnad.
Oppositionspartier anklagar statsministern för att försköna säkerhetsläget. Utrikesminister Margot Wallström (S) anmäls till Konstitutionsutskottet (KU), för att beredningens slutsats tonats ner i instruktionerna till ambassaderna; Allan Widman (L), ordförande för riksdagens försvarsutskott, vill pröva om UD avvikit från kraven på objektivitet och saklighet.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) försöker balansera, å ena sidan berömma försvarsberedningen för dess arbete, å andra sidan säga att det inte är klart. I sitt anförande i Sälen menade han att beredningen valt formuleringen för att ta höjd för sina förslag, men att den säkerhetspolitiska analysen kommer först i slutet av beredningens arbete 2019.
Som om det inte vore uppenbart att världen har förändrats de senaste åren, inte minst i Sveriges närområde. Och trots att alla verkar överens om att tid är centralt. Eller tidsbrist. Det tar tid att rusta upp – och Sverige har mycket att rusta.
Beredningens ordförande Björn von Sydow (S) försvarade formuleringen med en argumentation lika snygg som hans lusekofta:
Det blir lite som när Tage Danielsson diskuterade kärnkraftsolyckan 1979: innan det som hände i Harrisburg hände var det ju ytterst osannolikt att det skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent, så det var nästan sant att det hade hänt.
Hur uppfattade samtiden sannolikheten för att det som hände skulle hända innan det hade hänt när nazisterna angrep Danmark och Norge?, frågade von Sydow. Berlinmurens fall, terrorattackerna mot New York och Washington, angreppet mot Georgien eller annekteringen av Krim?
Att göra en relevant bedömning om något som kan hända om tio år är nästan omöjligt. Däremot gäller det att skapa förutsättningar och ge totalförsvaret tid att möta hoten. Dessutom är en samlad försvarsförmåga krigsavhållande – och hjälper Sverige att hantera kriser i omvärlden.
Det låter självklart.
Striden om ord är olycklig. För som ledamoten Hans Wallmark (M) fångar det hela:
”Om man ifrågasätter en formulering, vad mer ifrågasätter man?”
Viktigt med försvarsberedningen är att den är bred – och delar en inriktning. De beslut som fattas idag gäller långsiktigt, över val, förbi maktskiften. Och helt oavsett den kremlologiska debatten så måste beredskapen ses över.
Sverige måste ta höjd för krig och katastrofer. Det handlar inte bara om försvarsförmåga, personalförsörjning och materiel. I totalförsvaret är många privata företag viktiga. Elförsörjning, vatten och it, för att inte tala om sjukvården. Krigsplacerade personer på myndigheterna och en ledning för det hela. Allt måste planeras och övas. Medan hushållen förväntas se till att klara sig i en vecka på egen hand.
Om krisen kommer. Ja, om.
Det är det relevanta för medborgarna. Inte ordkriget i Sälen. Att bygga en militär förmåga tar tid. Att bygga upp det civila försvaret tar kanske ännu mer tid. Och upprustningen av totalförsvaret har bara börjat.
Läs alla artiklar om: Folk och försvar
Gå till toppen