Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Skolan behöver någon som tar större ansvar

Anna-Karin Gustafsson svarar Jörgen Olsson, som skrev om sina erfarenheter som skolvärd i Malmö.Bild: Lars Pehrson / SvD / TT
Jörgen Olsson, jag måste få kommentera ditt debattinlägg ”Det krävs en personlighet som gör att man orkar gå i klinch med eleverna”.
Läs också Skolan behöver folk som orkar gå i clinch med eleverna
Jag delar din analys av att de ansvariga för skolan arbetar mest med ytan. De förstår nog inte själva på djupet hur det känns att vara utsatt på fältet. Måhända är de främst tacksamma för sin yrkestitel och höga lön, som i sin tur innebär att de måste följa strömmen och inte opponera sig mot sin chef - för det riskerar ju allt. Att tänka självständigt och driva förändring är tufft. Allra helst när den stora organisationen står bakom idén om att alla barn gör rätt om de kan. Vilka rektorer vågar fråga om var alla erfarenheter av människan då tagit vägen? Har man inte då glömt bort att många fler barn gör fel om de kan, att de gärna väljer det som gynnar dem mest i ett egocentriskt perspektiv - precis som vuxenvärlden? I en sådan skolkontext är det banne mig inte lätt att både upprätthålla en ordning och vara tillräckligt extra pedagogisk till de som går fullständigt i taket av oordningen.
Det du genomförde på Sofielundsskolan för mer än tjugo år sedan är precis vad skolan saknar idag - någon som kommer in och tar ansvar. Någon som vågar vara nära struliga elever, någon som orkar tycka om dem också. För det är ju det som händer när lärare inte blir uppbackade av systemet; de lägger en känslomässig värdering mot eleverna som stör. Och sånt ska vi undvika. Det gynnar ingen. Varken eleven, läraren eller övriga elever som ska bli undervisade av en upprörd lärare.
Men jag anser inte att denna kraft ska komma in som en brandkårsutryckning. Den energin måste gestaltas av den ytterst ansvarige - rektorn. I vår lagstiftning är det endast hen som kan förändra det som sker på våra skolor. Och då är jag beredd att följa upp din tråd om personlighetens betydelse. Vi kanske måste syna rektorernas förmåga att agera. Vilka av dessa förstår och vill tala till eleverna och deras föräldrar att det är avhängigt hur eleverna uppför sig, så att resultatet blir så bra som möjligt? Vilka rektorer går in till klasser och påpekar vikten av att sköta sig extra när vikarier kommer till skolan? Att upplevelsen av skolan är otrolig viktig, att ryktet spelar roll för vilka elever och lärare som söker sig dit i framtiden.
Inte heller anser jag att lärare ska fokusera på hur de ska nå alla elever på djupet. Det blir för tungjobbat. Att skriva extraanpassningslistor och åtgärdsprogram som sedan ska realiseras av de själva är att utsätta lärarna för ohälsosam stress. Väldigt få klarar av det i en psykologisk mening. Det skapar frustration, magkatarr, sömnsvårigheter och utmattning. Vi får ju inte glömma att lärarna också ska sköta planering och utvärdering av undervisningen.
Vi måste agera på ett annat sätt. Vi behöver stå upp för vår demokrati, allra helst för lärarna som är de som ska fostra goda samhällsmedborgare. Att de tillrättavisar någon elev - endast muntligt - ska göra skillnad. Annars bör eleven ha en stödperson eller sitta i ett samtal med rektorn tillsammans med sina föräldrar.

Anna-Karin Gustafsson

Lärare, skolledare och kommunikationsstrateg - som arbetar utifrån mottot ”hjärtat i hjärnan”
Gå till toppen