Kultur

Gook: Kravaller ur annan synvinkel

Justin Chon i "Gook".

Gook

BIO. DRAMA. USA 2017. Regi: Justin Chon. Med: Justin Chon, Simone Baker, David So. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.34.

1992 plundrades Justin Chons pappas butik under kravallerna i Los Angeles. I sonens film ”Gook” spelar Sang Chon rollen som den stränge Mr Kim, som driver en jourbutik tvärs över gatan från skoaffären som filmens huvudpersoner äger.
De två unga koreansk-amerikanska bröderna Eli och Daniel ligger i lågintensiv fejd med Mr Kim, som inte drar sig för att utdela örfilar och pistolhota folk som inte uppför sig. Särskilt irriterad är han på den notoriska snattaren Kamilla, en flicka i 10-12-årsåldern.
Med humor och ett stråk av sorg porträtterar filmen en skärva kvartersliv i ett fattigt område. Här finns omtanke och gemenskap men bröderna är också hårt ansatta av sina latinska och svarta jämnåriga. De får utstå misshandel, och någon målar ordet ”gook” – ett nedsättande tillmäle mot vietnameser och koreaner – på deras bil. Att den försummade Kamilla söker trygghet i brödernas butik uppskattas inte av hennes äldre syskon.
Rasism och fientlighet mot amerikaner med asiatisk bakgrund står sällan i centrum på film. Justin Chon skildrar det sårigt men med en viss krasshet. Han spelar själv rollen som Eli, en tuff jobbarkille som inte blir direkt upprörd eller förvånad över de rasistiska påhoppen. Vardagen ser helt enkelt ut så. I de här kvarteren är ingen förskonad.
Kanske är det därför han inte reagerar snabbare när Rodney King-rättegången surrar på tv-apparaterna, och ryktena om upplopp börjar gå. Filmen skildrar hur unga män kanaliserar konflikter och frustration genom den allmänna upprördheten, och en krypande känsla av laglöshet.
Ett lätt stiliserat, svartvitt foto förhöjer den vardagliga känslan tillsammans med några drömska sekvenser i slowmotion som jag först avfärdar som pretentiös independentsjuka. Men de fungerar och sprider ett skimmer av hopp, särskilt över Kamilla, gripande spelad av Simone Baker.
Värre är det ibland med personregin, som verkar ha uppmuntrat improvisation och stora känsloutspel. Intrycket blir grälsjukt och gapigt och i en del dialoger går alla nyanser förlorade. Men det gör de inte i filmen som helhet: ”Gook” är en känslig och minnesvärd liten film som stannar tätt intill ett fåtal människor och deras värld.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 19 januari
Gå till toppen