Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Katie says goodbye: Nästan parodiskt svart

Olivia Cooke som godhjärtade Katie.

Katie says goodbye

BIO. DRAMA. Frankrike/USA, 2016. Regi: Wayne Roberts. Med: Olivia Cooke, Christopher Abbott, Mary Steenburgen, Jim Belushi. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.28.

Livet är ingen lek för 17-åriga Katie, direkt. Hemma i trailerparken i den gudsförgätna hålan i Arizona får hon ta hand om sin supande, psykiskt labila mamma. Resten av dagarna sliter hon på den lokala dinern. Under de få pauser som förgyller dessa hennes dygn ser hon tågen passera över slätten – och tittar längtansfullt efter dem. Drömmen är att dra till San Francisco och öppna skönhetssalong. För att nå dit prostituerar hon sig för småpengar: åt den lokala polisen, åt tonårspappan, åt lastbilschaffisen.
Så en dag dyker den tystlåtne mekanikern och tidigare internen Bruno (Christopher Abbott) upp. Katie förälskar sig – på rätt oförklarliga grunder, möjligen annat än att Bruno förebådar en förändring – och de små cirklarna i vardagen kommer att rubbas. Svartsjukan gror, anklagelser föds, hemligheter rämnar. Och den som hoppas att Katie helt enkelt ska ta pengarna hon förvarar i skokartongen under sängen och åka iväg i solnedgången kan, varsågod för den spoilern, helt enkelt glömma det. För, som om det inte vore nog av jävligheter i Katies liv redan, det kommer att krävas ytterligare offer innan hon kan bryta loss.
Wayne Roberts långfilmsdebut är en nästan parodiskt svart historia. Den påminner inte så lite om hur Lars von Trier jobbade med sin så kallade Guldhjärta-trilogi, inspirerad av sagan om den lilla flickan som ger bort allt hon har. Men där von Trier gjorde känslostormande melodram av martyrskapet i exempelvis "Breaking the waves" skalar Wayne Roberts av historien in på bara benen. I hans mer realistiska gestaltning är det lite svårare att tugga i sig delar av en historia där torskar blir mysgubbar (Jim Belushi) och där offrets synvinkel på ett förbryllande vis helt kan glömmas bort vid rena övergrepp.
Som filmisk stilövning ser det ofta snyggt ut. Psykologiskt känns det, milt sagt, lite ofärdigt. Att "Katie says goodbye" ändå berör beror nästan uteslutande på Olivia Cookes starka rollprestation som lovar oändligt mycket mer.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 19 januari
Gå till toppen