"Jämmerlåten" står innanför dörren och väntar. Ur gympadojorna sticker ett spretigt knippe grenar upp. Det är omöjligt att inte tycka om Kristina Schmids figurer, antingen de kapslar in sig i tejp, moln eller mossa. Tyst gömmer de sig i ett näste som skyddar men isolerar, och lämnar dem handfallet stående. På Galleri 21 lyckas hon med absurda medel uttrycka det mest mänskliga: längtan och kanske tillit, ängslan och utanförskap. I "Riskgrupp" har ett helt miniatyrsällskap samlats, som möjligen befinner sig i riskzonen för avvikande beteende i största allmänhet. Tveklöst arbetar hon med humor och ett pockande allvar, där hon övertygar i både valet av material och utförande.