Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Varje liten detalj är laddad”

Carlos Capelán, "Organiska molekyler föds samtidigt som stjärnor", 2017.Bild: Galerie Leger

Carlos Capelán

KONST. Matter no matter (10 folksagor), Galerie Leger, Malmö, t o m 13/2.

Det känns som om tusen ögon iakttar mig när jag möter Carlos Capeláns målningar. Med suggestiva, böljande svarta linjer målar han människor. Och faktiskt är en del figurer nästan helt täckta av ögon. Ibland förvränger han perspektivet till klassiska anamorfoser, och då gäller det att bryta med mitt invanda sätt att se för att upptäcka de halvt dolda huvudena och ansiktena. Det är dramatiskt. Och han lyckas få samma intensitet också i de lugnare bilderna, där pressade växter kombineras med tecknade figurer. De känns som vittnen från en försvunnen tid och är så vackra att de träffar rakt i mellangärdets känslocentrum.
Målningarna är myllrande rum fyllda av upprepade detaljer. De bildar mönster, men under de rytmiserade bildytorna döljs ofta mängder av huvuden, kroppar, händer, som är så vaga att de knappt går att upptäcka. Men varje liten detalj är laddad, och Capelán har förstorat upp ett par av dem till skulpturer. Den ena är en omkullvräkt människa och den andra två händer som håller en uppslagen bok: sår och smärta mot vila och ro. Han arbetar med starka kontraster. Och i målningarna skapar han spänning mellan de skönt upplagda färgerna och det postkoloniala raseri de rymmer. Människor bär bördor, är klämda och plågade. Men det handlar inte om några psykologiska rum, snarare politiska. För det kan ju inte vara en tillfällighet att han i en titel åkallar den indiska postkoloniala feministen Gayatri Spivak, och att hans landskap är foton från bananplantager.
I det här måleriet är allt i rörelse, men den största kraften kommer inte ur de intensivaste penseldragen utan från de många diffusa figurer som han gör synliga. De finns som ett dovt mummel i bakgrunden. Att han låter det vagt antydda tränga fram genom de starka känslorna är den stora upplevelsen i utställningen. En aning som ger mig känslan av att själv vara iakttagen.
Carlos Capelán har alltid varit egen i samtiden, och han levererar starkt.
Gå till toppen