Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Om vi poliser ska orka stå emot våldet i samhället behöver vi stöd uppifrån

Det är konstigt att personalens säkerhet inte prioriteras högre när vi vet att kriminella reagerar med våldshandlingar på vår verksamhet, skriver en polis idag.Bild: Patrick Persson
Onsdagens attack mot Rosengårds polisstation var det tredje sprängdådet riktat mot en polisstation på lika många månader. Låt det sjunka in. Tänk om det vore din arbetsplats? Det är, tyvärr, vår.
Läs också Två män anhållna efter sprängning vid polishuset i Rosengård
Läs också Anhållna för sprängningen vid polishuset i Rosengård har släppts på fri fot
När jag och mina kollegor gick hem efter en lång natt i torsdags morse så var det med blandade känslor. Jag var stolt och glad över det proffsiga arbete som skedde på plats och under natten. Men jag var också djupt bedrövad och uppriktigt ledsen över den likgiltighet arbetsgivaren visar för vår arbetsmiljö och som tillåter det här att ske gång på gång.
Rosengårds polisstation är ändå relativt nybyggd. Lokalpolisområde Norr i Malmö, som var målet för det näst senaste sprängdådet, sitter inhysta i en vanlig kontorsbyggnad tillsammans med andra, publika, verksamheter. Vi delar trappa och garage med allmänheten och förutom några övervakningskameror runtom huset finns det ingenting som stärker skyddet för vår verksamhet och – framförallt – oss själva.
Läs också Polisbil sprängd på Sallerupsvägen – en man anhållen
Att kollegor tvingas anlända och lämna stationen i grupp för att undvika trakasserier, parkera sina privata bilar långt bort för att undvika skadegörelse, sitta långt ifrån fönstren (som ändå är fördragna) när vi har matuppehåll – det är ingen acceptabel arbetsmiljö.
Läs också Entrén till polishuset i Helsingborg sprängd – rutor blåstes ut på huset mittemot
Huset är en provisorisk lösning som med tiden blivit permanent. Återkommande problem med fuktskador, avloppsläckor och undermålig inomhusventilation förgyller tillvaron. Men det är klart, jämfört med råttorna i källaren på Davidhall så är det väl okej.
Det är inte heller så att vår verksamhet är särskilt komplicerad. Vår verksamhet är inte öppen för allmänheten och rent tekniskt finns inga höga krav vilket innebär att det borde finnas ett antal lediga lokaler i Malmö som skulle fylla våra behov bättre än idag.
Vår regionpolischef Carina Persson sa nyligen att man aldrig kan skydda sig mot alla typer av attacker och angrepp. Jag tycker att man i alla fall kan försöka. På samma presskonferens konstaterade även polisområdeschef Stefan Sintéus nästan avmätt att vi tyvärr kan förvänta oss den här typen av reaktioner när polisen sätter press på de kriminella i samhället. Då är det nästan ännu konstigare att arbetsgivaren inte prioriterat personalens skydd högre.
Så när Carina Persson säger att ”vi viker oss inte” så håller jag tyvärr inte med. Poliser är inga övermänniskor utan vi har familjer, anhöriga och privatliv precis som alla andra. När vi själva och våra anhöriga mår dåligt och oroar sig över vår säkerhet så känner jag att det börjar ta stopp.
Min uppfattning är att om vi poliser skall orka stå emot de destruktiva krafterna i samhället krävs det också att det finns ett stöd uppåt i myndigheten. Risken är att när det stödet viker, då viker även vi oss.
I dagsläget är situationen så att jag och mina kollegor mest skrattar uppgivet åt lokalfrågan. Som en kollega sa i torsdags morse är dock risken att skrattet snart byts ut mot tårar när en kollega, vän och familjemedlem skadats på grund av arbetsgivarens försumlighet.

Ingripandepolis i Malmö, Lokalpolisområde Norr

Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Polisområdeschefen Stefan Sintéus svar på insändaren:
Gå till toppen