Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Elefanterna minns massakern

De mejades ner i tiotusental. Hela familjer raderades ut. Kadavren täckte marken. Under ett årtionde pågick en massaker på elefanter i södra Tanzania. Nu är elefanterna kanske på väg att återhämta sig – men rädslan för människor är märkbar.

Elefanterna i Selous är extremt misstänksamma mot människor. De har alla sett nära anförvanter bli dödade de senaste åren.Bild: Roland Johansson/TT
Just nu märker forskare elefanter med sändare i viltreservatet Selous för att se hur de rör sig i terrängen. Avsikten är att få ett bättre grepp om elefanternas beteende och hur pass väl reservatet skyddar dem.
Arbetet är svårt eftersom elefanterna, efter det stora dödandet, är ytterst misstänksamma mot människor.
– Det finns inte en enda elefantgrupp i Selous som inte har förlorat medlemmar. Alla har varit med om att se nära anförvanter bli dödade, säger Alex Lobora, biolog vid Tanzania Wildlife Research Institute till TT:s utsände, som följer med forskarna.
Lobora blickar ut över den glest trädbevuxna savannen i norra delen av Selous. Elefanter syns på håll, men de glider undan och går inte att närma sig.
Fast en grupp är mindre försiktig. Robert Fyumagwa, kollega till Alex Lobora, lyckas skjuta en bedövningspil i baken på en av honorna.
Elefanterna störtar bort och honan rusar in i en träddunge full med snår och buskar.
– De springer genast och gömmer sig numera. Det är ett resultat av tjuvjakten. När de hör skottet avlossas går larmet – "någon har skjutits, nu gäller det att komma undan", säger Allan Carlson, Afrikaexpert på Världsnaturfonden (WWF) i Sverige.
Det tar tid att hitta honan. När hon till slut lokaliseras – längt inne i träddungen – håller hon på att vakna upp. Hon darrar lite och kastar med huvudet. Alla måste arbeta med blixtens fart för att få på henne halsbandet som håller sändaren på plats. Allan Carlson är nära att fångas in av hennes snabel.
Hon är inte medvetslös. Elefanterna injiceras med en morfinblandning som gör att de bedövas. Metoden bedöms som relativt säker för elefanterna – men de är delvis medvetna om vad som pågår omkring dem.
– Det är säkert skrämmande, säger Allan Carlson.
Avsikten är att förse 60 elefanter i Selous med sändare. Hela operationen bekostas av WWF.
– Varje elefant kostar 60 000 kronor att märka, säger han.
För bara ett fåtal år sedan, 2006, fanns Afrikas näst största elefantpopulation i Selous med omgivningar, 70 000 elefanter på en yta av Skottlands storlek, cirka 80 000 kvadratkilometer. Bara norra Botswana hade en större population.
Sedan kom katastrofen. Elefanterna i Selous började dödas i en aldrig tidigare skådad omfattning – för att tillfredställa en växande efterfrågan på elfenben i Kina, där betarna snidas till statyetter.
Slakten var fruktansvärd. I Selous dödades cirka 10 000 elefanter per år från 2006 till 2013 då en flygräkning visade att bara 13 000 elefanter fanns kvar i reservatet.
– Det är makabra siffror. Många ställde sig frågan hur det överhuvudtaget var möjligt att döda så många elefanter på så kort tid. Det måste ha varit en jätteoperation med stora mängder människor inblandade, säger Allan Carlson.
Han pekar ut över Rufijifloden som flyter genom norra delen av Selous. Hettan är enorm, och luften dallrar. I luften syns ett antal gamar, nere vid floden hörs flodhästar bröla.
– Hela karavaner med bärare bar ut elefantbetarna. De traskade längs floden, eller paddlade nedströms nattetid, säger han.
Nu har dock tjuvjakten bedarrat. Antalet parkvakter har fördubblats i Selous och de lokala domstolarna har fått bättre resurser för att kunna döma tjuvskyttar. Den senaste räkningen visar att stammen i Selous nu omfattar 15 000 elefanter – en ökning sedan 2013.
Många sätter också stort hopp till att Kina vid årsskiftet stängde alla legala elfenbenssniderier i landet. Som ett resultat har priset på elfenben mer än halverats jämfört med 2014.
– Men en illegal marknad finns kvar. Vi vet inte ännu vilka effekter det kinesiska beslutet får, säger Allan Carlson.
Han påpekar att det finns andra orosmoln vid horisonten. Ett jättelikt dammbygge i centrala Selous är på gång och kan medföra nya prövningar för elefanterna.
– Dammbygget kommer, om det blir av, att öppna upp stora områden i Selous. Effekten blir automatiskt ökad tjuvjakt, säger han.
Fakta

Elefanterna i Selous

För inte så länge sedan, 1976, fanns Afrikas största elefantpopulation, 110 000 djur, i viltreservatet Selous med omgivningar i södra Tanzania.

Sedan följde en dramatisk nedgång som ett resultat av en massiv tjuvjakt efter elfenben under 1980-talet. År 1991 var populationen nere i 22 000 djur.

Efter att kraftfulla restriktioner av handeln med elfenben införts ökade populationen åter, till cirka 70 000 elefanter 2006 – för att åter minska när en ny tjuvjaktsvåg tog fart. År 2013 fanns bara 13 000 elefanter kvar i Selous.

Nu har elefanterna åter ökat en smula, till 15 000 enligt den senaste beräkningen.

Källa: Tanzania Wildlife Research Institute

Fakta

Den kinesiska marknaden

Tjuvjakten på Afrikas elefanter drivs av den stora efterfrågan på elfenben i Kina där betarna snidas till statyetter och smycken.

Kinesernas sug efter elfenben har länge gött en omfattande korruption i flera afrikanska länder. Det ryktades länge om att flera personer i de styrande kretsarna i Tanzania, inklusive släktingar till den förre presidenten Jakaya Kikwete, gjorde sig stora förtjänster på tjuvjakten på elefanter i Selous.

Nu har dock Kina, efter hård kritik, beslutat att stänga alla lagliga sniderier i landet. Förbudet trädde i kraft vid årsskiftet.

Som ett resultat av förbudet har priset på elfenben rasat från 2 100 till 730 dollar per kilo. Detta har troligen dämpat tjuvjakten för tillfället. Om det räcker på sikt återstår att se.

Källor: New York Times, Save the Elephants.

Fakta

Afrikas elefanter

Inventeringar visar att det för tillfället finns 415 000-541 000 elefanter i Afrika.

Detta är en minskning med 104 000-114 000 elefanter sedan 2006. Orsaken är en intensiv tjuvjakt efter elfenben det senaste decenniet.

Fem länder har förlorat alla sina elefanter, och ytterligare tolv länder har bara ytterst små populationer kvar.

De största populationerna finns i Botswana (131 000 elefanter), Zimbabwe (84 000), Gabon (70 000), Tanzania (52 000), och Kenya (31 000).

Källa: African Elephant Database.

Gå till toppen