Kultur

I dialog med Shakespeare och tiden

Jen Bervin går i dialog med Shakespeare och slår en brygga över 400 år. Kristofer Folkhammar fastnar i sorgsna sonetter med hål.

Jen Bervin är född 1972 i Iowa. "Nät" är den första av hennes böcker som översätts till svenska.Bild: Rámus förlag

Nät

BOKEN. Jen Bervin. Övers Niclas Nilsson. Rámus.
En av de återkommande figurerna för att gestalta amorös hängivenhet i William Shakespeares sonetter handlar om tid. Självrefererande berättar den som talar om hur dikten – det vill säga kärleksförklaringen – kommer att bestå bortom tidens tand, ungdomens förfall, döden. Tiden är en tyrann, och dikten en sirligt vacker lans emot den. Det är så flott. Att han skriver att hans ord är för evigheten, och att dessa ord 400 år senare ännu trycks, blir lästa och översätts.
400 år är nu ingen evighet, men i vart fall en mycket lång tid för ett ömhetsbevis att fortsätta glöda och fascinera.
När så amerikanska poeten Jen Bervin använder ett urval av sonetterna i sin bok "Nät" rör det sig alltså om en gest som tveeggat behandlar tid i dikten: Bervin drar in en av de starkast kanoniserade diktcyklerna i ett samtida, konceptuellt sammanhang.
Bervins bok återger Shakespeares sonetter, tryckta i ljust grått, som om de bleknat. Och i detta prydliga, grå textfält har hon fyllt i vissa ord med svart, och får på så vis fram helt nya, fragmentariskt ordkarga dikter ur de monumentala klassikerna. Ibland fungerar Bervins svarta fetningar som sammanfattningar av Shakespeares dikter. Ibland utgör de förnumstiga frågor till föregångaren. I sämsta fall känns texterna som ansträngd, ihoptussad kylskåpspoesi. I bästa fall som självständiga och gåtfulla aforismer – nästan lika spännande som en ny diktsamling av översättargeniet Niclas Nilsson.
Så blir exempelvis den kanske mest berömda av Shakespeares sonetter, med inledningsraden "Ska jag dig likna vid en sommardag?", reducerad till "Du är / skymd / av / vissna / ögon". Den floralt översvallande grundskriften blir hos Bervin nedskrumpad till något kärvt, enigmatiskt och öppet.
"Nät" är i mycket ett översättningsverk. Eva Ströms översättningar av sonetterna, från 2010, får ligga till grund för Nilssons svenska tolkningar. Om poesiöversättning vanligtvis är en utmanande syssla, läggs det i det här fallet alltså till ytterligare ett led som ökar avståndet från källtexten.
Titeln förlorar sin formella ordlek ("Nets" – "Sonnets"), istället lägger den svenska titeln tyngden på konsekvensen i formen. Shakespeares sonetter är hårt knutna, syntaktiska mästerverk, där rimflätningarna lägger sig som sammet i munnen på läsaren. "Nät", däremot, har stora hål. De fångar in, utan exakt precision.
Jag vet inte om jag håller med Nilsson när han i sitt efterord, med stöd av Bervin herself, menar att "Nät" "pekar på en ofrånkomlig intertextualitet", att den aktualiserar hur poesins historia alltid är närvarande som en palimpsest för den som skriver. Nja. För all del. Men jag tror att poesihistoriens närvaro hos alla som skriver är mer subtil, och tar sig betydligt starkare uttryck som omedveten kraft. Ett konceptverk som "Nät" säger absolut ingenting om hur mycket Shakespeare som finns i Bervins skrivande – förutom att hon i det här verket har valt bland hans faktiska ord.
Mer tänker jag att Bervins grepp blir en dialog mellan tiderna. Genomlyst och roligt, med spröd känslighet och respekt, talar Bervins fragment till Shakespeares dikter. Som litteraturhistoriska reflektioner. Eller som vilda skithjärtan med några sekler emellan sig.
Jag läser boken långsamt, flera gånger. Först Bervins korta texter. Sedan Shakespeares långa. Sedan Bervins korta igen. Slår i Eva Ströms praktfulla översättningsvolym, där man bjuds på både de engelska Shakespeare-originalen och Ströms generösa introduktion till varje dikt. Det är en underbart slafsig läsverksamhet som breder ut sig runt omkring mig där jag sitter.
En sista gång läser jag "Nät" snabbt, och då enbart Bervins reduktioner. Sorgliga. Syrliga. Små ledsna textkråkor som försöker överbrygga förlusten av en frånvarande älskad. Mörka guldkorn som den här förvandlingen av sonett nummer 61: "sover / svartsjuk / och / vaken / långt / från / någon".
Gå till toppen