Åsikter

Läsartext: Många barn får aldrig uppleva ett normalt liv

Ahed Tamimi förs in i en rättssal i Jerusalem. Hon greps i december efter att ha slagit och sparkat mot israeliska soldater utanför familjens hus.Bild: Mahmoud Illean
Hon kunde gått på Polhemsgymnasiet i Lund, eller kanske på Spyken. Hon kunde suttit på ett av stadens många kaféer med sina kompisar och stressat upp sig inför ett nationellt prov.
Läs mer:Tolv åtalspunkter mot palestinsk tonåring
Istället sitter hon häktad i Israel efter att ha uppträtt provocerande mot en israelisk soldat i den lilla byn Nabi Saleh på Västbanken.
Läs mer:Palestinsk flicka i fokus i propagandakrig
Ahed Tamimi är 16 år. Kanske hinner hon fylla 17 innan rättegången kommer till stånd. Hennes by omfattar 5-600 personer, de flesta av dem släkt med varandra. De har levt ett fridfullt liv, i huvudsak baserat på olivodling.
Det vill säga fram tills dess att en bosättning etablerades i närheten av deras by. Den utvidgades snabbt, och efter ett tag tog bosättarna över byns källa. Den hade varit av stor betydelse, både av tradition och på grund av att den var viktig för försörjningen.
Läs mer:Palestinsk tonåring kvar i häktet
2009 började byborna demonstrera mot detta övergrepp, och sedan dess har de hållit demonstrationer i stort sett varje fredag. Demonstrationsrätten är garanterad i FN-förklaringen om de mänskliga rättigheterna, men det hindrar inte att byborna mötts av häftigt våld från de israeliska ockupationssoldaterna. Två bybor har dödats av israeliska kulor, nattliga räder mot byborna har varit vanligt förekommande. Såväl kvinnor som barn har blivit utsatta för detta överdrivna våld.
I denna miljö har Ahed Tamimi vuxit upp. I december kom det återigen till en konfrontation. En kusin till Ahed Tamimi blev träffad av en kula och fick en del av skallbenet bortopererat. Ahed Tamimi reagerade våldsamt och har sedan dess suttit häktad, liksom hennes mor och andra familjemedlemmar.
Vilken frustration måste inte en sådan uppväxt leda till.
Hon kunde varit en flicka i Lund, en som spelade handboll i Lugi eller basket i Eos, en flicka som inte hade några större problem än att klara de nationella proven.
Kanske borde vi Lundabor klara av att lyfta blicken över groparna i gatorna, över avstängningarna, över de nya busshållplatserna.
Det finns barn och ungdomar, många av dem på den ockuperade Västbanken, som aldrig får ett normalt liv, en normal skolgång, ett vuxenliv i frihet.

Britta Broberg

Bengt Törjas

Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen