Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Wonderstruck: Drama om döva barn griper aldrig tag

Jaden Michael, Oakes Fegley och Julianne Moore i "Wonderstruck".Bild: Mary Cybulski

Wonderstruck

DRAMA. USA, 2017. Regi: Tod Haynes. Med: Oakes Fegley, Millicent Simmonds, Julianne Moore, Michelle Williams. Barntillåten. Längd: 1.56.

Regissören Todd Haynes blickar ofta bakåt i sina filmer, till exempel till 1950-talet i ”Far from heaven” och ”Carol”. I nya ”Wonderstruck”, efter en bok med samma titel av Brian Selznick, utspelas två parallella handlingar, den ena 1977 och den andra 1927. Den sistnämnda innebär att Haynes får leka och gör stumfilm i svartvitt. Huvudpersonen är flickan Rose (Millicent Simmonds), i början på tonåren och med en funktionsnedsättning som innebär att hon både är stum och döv. Rose lever med sin pappa i New Jersey och ser på avstånd New Yorks glittriga skyskrapor. Där finns hennes mamma, den uppburna teater- och stumfilmsstjärnan (Julianne Moore), som Rose flyr till.
I en liten stad i Mellanvästern råkar moderlösa Ben (Oakes Fegly) ut för en olycka när han ringer i telefonen under ett blixtnedslag, ett exempel på titelns ”wonderstruck”. Han förlorar hörseln och ger sig iväg till New York på jakt efter sin pappa. Så småningom löper de parallella berättelserna samman.
Men det tar sin tid och ”Wonderstruck” utvecklar sig till ett drama om bland annat barns ensamhet, föräldrars svek, kommunikationsproblem, i synnerhet när barnet lider av en funktionsnedsättning, kärleken till museer, filmkonsten och inte minst staden New York. Det blir väldigt mycket och ändå rätt lite. Berättelsen stannar aldrig upp och fördjupar sig på allvar i något av dess teman.
Som vanligt i Todd Haynes filmer är ytan välgjord, snygg, med utmärkt foto av Ed Lachman och bra musik av Carter Burwell. De två unga skådespelarna lyser men historien griper aldrig tag. ”Wonderstruck” är ett allt för konstruerat och splittrat drama, där jag på ett tidigt skede längtar efter fler pusselbitar för att kunna urskilja mönstret. När det senare framträder infinner sig en viss sentimentalitet.
Möjligen fungerar strukturen bättre i romanform.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 26 januari
Gå till toppen