Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Lea, 93, berättar för att Förintelsen aldrig ska glömmas

Hon var med och bildade Förintelsens ögonvittne 2005. Oförtrutet berättar hon om sina och andras erfarenheter av nazismen under andra världskriget. I dag under flera timmar på Förintelsens minnesdag.

Lea Gleitman känner att hon av solidaritet med de som inte överlevde måste berätta om Förintelsen. "De måste kommas ihåg, men det är ingen annan än jag som träffat min stora familj. Hur ska deras minne bevaras."Bild: Patrik Renmark
93-åriga Lea Gleitman och 19-åriga Rebecca Sieradzki Gellert sitter vid ett av borden i Gullbergrummet på Malmö stadsbibliotek. De är här för att tala om förintelsen och svara på frågor om hur det är att var jude i Malmö idag.
Lea Gleitman är överlevare från koncentrationsläget Bergen-Belsen. Hon kom till Malmö i april 1946 tillsammans med sin syster.
– Det var 65 personer i min familj som dog i koncentrationslägret. Två av mina syskon, mina föräldrar, deras syskon och syskonbarn, säger Lea Gleitman.
I 26 år har hon pratat om förintelsen på bland annat skolor och, som idag, på Förintelsens minnesdag. Det är 73 år sedan som koncentrationslägret Auschwitz befriades.
Hur orkar du? är en av de vanligaste frågorna hon får.
– Jag är skyldig alla som som dog att berätta. Det blir lätt en massa siffror över hur många som dödades, men det finns ju ett människoöde bakom varje siffra.
När föreningen Förintelsens Ögonvittnen startade i Malmö var de 20 medlemmar. Nu är det enbart ett fåtal kvar och Lea Gleitman berättar att i stället för att träffa elever klassvis måste hon nu träffa flera klasser i aulor.
Felicia Huynh, 19 år, slår sig ner vid bordet. Hon skriver en uppsats om Förintelsen. Hon frågar om alla tyskar ska känna skuld för vad som hände under nazismen.
– Nej, men man ska aldrig dra alla över en kam. Men jag kan säga att jag träffade inte en snäll tysk under min tid i Bergen-Belsen. Men jag vet också att de finns.
För två år sedan lyssnade Felica Huynh på Lea Gleitman i Malmö Borgarskolas aula. Lea Gleitman tittar intensivt på henne och säger:
– Ja, du satt där till höger.
Felicia Huynh nickar och säger:
– Det var så kraftfullt att bara lyssna på dig, jag ställde nog inga frågor då.
Rebecca Sieradzki Gellert säger att det är svårt att vara jude i Malmö, att man ofta inte vågar berätta om sin religiösa tillhörighet. "Men jag har blivit lite modigare nu."Bild: Patrik Renmark
Rebecca Sieradzki Gellert säger också att hon lärt sig mycket av Lea Gleitman. Hennes farmor och farfar var också överlevare men de berättade inte så mycket.
– Jag kan ju inte berätta om egna erfarenheter från Förintelsen, men jag kan berätta om hur det är att vara jude i det moderna Malmö.
Hon säger att det är svårt att inte alltid kunna visa sin religiösa tillhörighet, som att inte kunna bära davidsstjärnan öppet.
– Att helt enkelt inte våga berätta att man är jude. Jag har haft tur och gick i en skola där alla visste vem jag var, men jag vet andra unga judar som har det tufft.
Hon bär inga religiösa symboler denna dag, det gör däremot Lea Gleitman. Hon bär davidsstjärnan i en länk runt halsen.
– Och jag har symboler på min jacka och på min rollator. Jag vägrar att vara rädd.
Hon säger att hon aldrig själv blivit attackerad för att hon är jude.
– Men vem skulle kunna tro att antisemitismen skulle visa sig igen efter 70 år, att folk kan skrika död åt judar i Malmö utan att något händer, säger hon och rösten blir skarp.
Tror du på Gud? är en annan vanlig fråga till Lea Gleitman.
– Den är svår. Jag skulle så gärna vilja säga ja. Jag är uppvuxen i en judisk ortodox familj, men mitt förhållande till gud är speciellt.
Hon säger att hon är hundra procent jude och firar de flesta religiösa högtider.
– På söndag ska jag tända ljusen i synagogan när judiska församlingen högtidlighåller minnesdagen, säger Lea Gleitman.
Då ska bland andra Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor tala.
Lea Gleitman visar upp boken Förintelsens ögonvittnen som finns att låna på biblioteket. "Den innehåller 20 olika berättelser."Bild: Patrik Renmark
Gå till toppen