Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Se, Finlands folk får välja.

President Sauli Niinistö vill väljas om. Här med hustrun Jenni Haukio.Bild: Henrik Montgomery/TT
Finlands president heter Kekkonen och väljs om vart sjätte år. Det gamla skämtet härstammar från den tid då finska presidentval var tämligen förutsägbara, inte minst därför att de föregicks av ett sneglande öga åt Moskva, som i sin tur hade ett gott öga till den ständigt inlyssnande Urho Kekkonen, finsk president 1956–1981.
Nu är det dags igen. På söndagen går finländarna till valurnorna för att välja president.
Spännande och ovisst? Inte särskilt.
I en av de färskaste opinionsundersökningarna har den sittande presidenten Sauli Niinistö stöd av ungefär 60 procent medan tvåorna, Pekka Haavisto från Gröna förbundet och Centerns Paavo Väyrynen, har 17 procent var av finländarna bakom sig. Det mest intressanta är med andra ord om populäre Niinistö får över 50 procent redan nu och ingen andra valomgång behövs.
”Det här är världens tråkigaste val”, hävdar Veikko Eranti, demokratiforskare vid Tammerfors universitet.
Riktigt så tråkigt är valet ändå inte. Det finns sakfrågor som är högintressanta. Landets vapenexport. Om Finland ska följa Sverige och föra en feministisk utrikespolitik. Natofrågan, så klart.
Häromveckan svarade svenske Moderatledaren Ulf Kristersson ”Ja, det tror jag” på en journalistfråga om huruvida Sverige om tio år gått med i försvarsalliansen Nato. I Sverige förblev tystnaden, talande nog, kompakt medan ämnet i Finland seglade upp till en valfråga. I en tv-debatt med åtta presidentkandidater konstaterade borgerlige Niinistö – Natomotståndaren som vill hålla dörren öppen till Nato – att Finland inte med automatik blir medlem i försvarsalliansen om Sverige blir det, och presidenten påpekade att han litar på att Sverige håller Finland underrättat om ett eventuellt Natobesked.
Den där taggen sitter djupt. När Ingvar Carlssons regering 1990 tillkännagav sin avsikt att ansöka om medlemskap i EU bröt det svekfulla Sverige sitt löfte till Finland om att först underrätta Helsingfors. Mauno Koivisto, finsk president på den tiden, ska ha blivit rasande.
I och med 1999 års grundlag fick Finlands president sina befogenheter kraftigt beskurna. Hen har fortfarande en ansenlig utnämningsmakt men i praktiken inte längre vetorätt i lagstiftningsfrågor och presidenten samverkar numera med regeringen kring utrikespolitiken.
Det kan tyckas att våra länder närmat sig varandra. Skillnaden mellan Finlands republikanska statsskick och Sveriges konstitutionella monarki är inte längre milsvid, snarare en lek med ord.
Men då negligeras en viktig omständighet:
Finlands folk kan rösta fram sin statschef. Sveriges högsta ämbete går i arv som i ett feodalt privilegiesamhälle.
Av svenskarna anser, enligt Demoskop i fjol, 43 procent att kungen bör avsäga sig tronen till förmån för kronprinsessan Victoria. Men i det stora hela känns ett moderniserat svenskt statsskick avlägset. Dessvärre.
Den blågula monarkin hankar sig fram. Trots att Vilhelm Moberg redan 1955 gav ut Därför är jag republikan och försökte väcka det svenska folket:
”För en konsekvent bekännare av den mänskliga jämlikhetens idé är det en stötande tanke, att det allra högsta ämbetet skall ärvas.”
Moberg hade rätt. En fullfjädrad demokrati kräver ett folkvalt statsöverhuvud.
På söndagen säger Finlands folk sitt. Finlands myndiga folk.
Gå till toppen