Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Hakan Günday skriver skakande om vår tids flyktingkris

Niklas Qvarnström läser en skakande roman om vår tids flyktingkris.

Hakan Günday har gett ut åtta romaner. "Mer" är den första som översätts till svenska.Bild: Özer Günday

Hakan Günday

BOKEN. Mer. Övers Mats Andersson. Albert Bonniers förlag.

Det är ingen upplyftande läsning. Hur skulle det kunna vara det? Den turkiske författaren Hakan Gündays åttonde roman – den första som översätts till svenska – handlar om flyktingsmuggling. Och mer än så: den är helt igenom berättad från en ung men tidigt luttrad flyktingsmugglares perspektiv, med all den depraverade syn på människovärde i ekonomiska termer som det kan tänkas medföra.
I en depå i den gudsförgätna turkiska hålan Kandalı blir nioårige Gazâ upplärd av sin far i hanteringen av mänskligt smuggelgods. ”Skallar” kallas varorna, som envisas med att uppvisa mänskliga drag. De plågar den unge berättaren och sporrar honom till ytterligare grymheter för att mota bort samvetet.
Han utvecklar alltmer sadistiska drag. Vid fjorton är han redan en fullfjädrad våldtäktsman. Vid femton leker han med storhetsvansinniga tankar och utför groteska experiment i masspsykologi på trettiotalet afghanska ”skallar” i en underjordisk reservoar – och ger samtidigt författaren tillfälle att satirisera över den skenbara demokratins många blottor.
Gazâs intellektuella begåvning är lika stor som hans empatiska brister. Som A-student har han möjlighet till högre utbildning i Istanbul, men hans tyranniske far tar effektivt ur honom alla sådana fåfänga drömmar. Tills en dag spelplanen förändras i ett slag, på ett sätt som inte ska avslöjas här. Men efter en kulmen av klaustrofobiskt äckel, som pågår i närmare femtio sidor och tretton dagar (eller trehundrasjutton timmar, för att vara lika exakt som berättaren), vänder både livet och romanen.
Världen öppnas och det ser ut att ljusna för Gazâ. Ett tag. Hans förflutna hinner ikapp honom och den inre psykopat han trott sig ha begravt vägrar dö och får ny näring av att uppgå i det namnlösa hatets massa. Hans nya livsprojekt: lynchmobbar.
Ingen upplyftande läsning, som sagt. Romanen gavs ut i Turkiet 2013, året innan Fredrik Reinfeldt vädjade till svenska folket att öppna sina hjärtan och två år innan flyktingskrisen kulminerade. Sedan dess har pendeln svängt ett antal gånger. ”Vad väntade du dig egentligen?”, skriker romanens förhärdade barn på turkiska i ansiktet på afghanska flyktingar som inte förstår ett ord av vad han säger: ”Att folk skulle stå där med öppna armar och ta emot dig? Ditt jävla mongo! Du har noll, absolut inget värde där dit du ska, fattar du det? Absolut inget.”
Det dröjer länge innan den första mer specifika tidsmarkören dyker upp i texten: talibanernas sprängning av de båda jättelika Buddhastatyerna i Banyan, i mars 2001. Då är berättaren femton och har redan jobbat med människosmuggling i sex år.
”Mer” har skakat om fler än en läsare världen över. I Frankrike tilldelades den Prix Médicis étranger 2015. Inte att förvånas över. Att resa svåra moraliska frågor genom en djupt amoralisk berättare är något av en fransk specialgren, förvaltad av författare som Albert Camus, Michel Houellebecq och många fler. Det är ingen lätt konst. Hakan Günday har fullt sjå med att balansera mellan det frånstötande och möjligheten till en sorts ofrivillig inlevelse, och stundom lyckas han oerhört väl. Andra gånger är hans frosseri i den unge berättarens brådmogna cynismer ganska tålamodsprövande. Men ämnet har sannerligen fått den nådlösa svärta det förtjänar.
Gå till toppen