Huvudledare

Ledare: Mycket väsen om brexit för ingenting.

EU:s chefsförhandlare Michel Barnier, till höger, och brittiske brexitministern David Davis har en del att reda ut.Bild: Olivier Matthys
För att travestera den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldts skaldekonst om löntagarfonderna:
Brexit är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit.
Fast när Feldt diktade om löntagarfonderna var stunden äntligen kommen att klubba förslaget i riksdagen. När det gäller brexit är det en bra bit kvar till färdig produkt.
Officiellt är det dags att inleda den andra etappen av diskussionerna nu. Under måndagen möts EU:s allmänna råd i Bryssel för att diskutera brexitläget, eller för att använda den officiella benämningen: "förhandlingarna till följd av Storbritanniens anmälan i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget". Målet är att fastställa mandatet för EU:s chefsförhandlare Michel Barnier vad gäller de fortsatta samtalen.
Ett utkast till avtal, baserat på den första etappens förhandlingar, ska läggas fram i februari. I mars är det tänkt att det ska finnas en principöverenskommelse på plats. Det slutgiltiga avtalet ska undertecknas i oktober och om drygt ett år, mars 2019, ska det formella utträdet ske, följt av en övergångsperiod fram till som längst den 31 december 2020.
I Storbritannien fortsätter den politiska striden om utträdet. Näringslivsföreträdare varnar för konsekvenserna, inte minst för Londons viktiga finansdistrikt. Där är tusentals jobb hotade.
EU:s Michel Barnier sade i december att han föreställde sig ett frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien som påminner om avtalet mellan EU och Kanada. I torsdags önsketänkte den irländske premiärministern Leo Varadkar om en relation som påminner om den mellan EU och Norge – fast ännu lite tajtare.
Norge har tillgång till EU:s inre marknad, men står utanför tullunionen. Det är ett icke-medlemskap som i avgift kostar ungefär hälften – per capita – av vad britterna betalat som fullvärdiga medlemmar.
Den brittiska regeringen har tidigare sagt att vare sig medlemskap i den inre marknaden eller i tullunionen är aktuellt. I alla fall inte efter 2020. Men vad premiärminister Theresa May och hennes splittrade Toryparti konkret tänker sig istället är höljt i Londondimma.
Löntagarfonderna blev bara en skugga av vad upphovsmännen till förslaget drömde om. Det finns det all anledning att vara tacksam för. På liknande sätt kommer brexit att bli något helt annat än vad de som röstade för utträde i folkomröstningen 2016 föreställde sig. Men till skillnad från löntagarfonderna finns här inte mycket att glädjas åt. De löften politiska sol-och-vårare som Ukips Nigel Farage och nuvarande utrikesministern Boris Johnson ställde ut till brittiska väljare visade sig inte vara vatten värda. Och att britterna lämnar är en förlust för övriga 27 medlemmar.
För att få nödvändig tillgång till den inre marknaden kommer Storbritannien som det ser ut att med få undantag tvingas anpassa sig till EU:s regelverk – med den avgörande skillnaden att britterna fortsättningsvis inte kommer att ha någon röst vid de bord där besluten fattas.
Brexit blir dyrt. Brexit blir krångligt. Brexit blir extremt mycket väsen för i bästa fall ingenting – det vill säga något som i största möjliga utsträckning liknar status quo.
Gå till toppen