Huvudledare

Ledare: Värna statens kärna. Tryggare måste fler få vara.

Avspärrning efter att en polisbil sprängts i Malmö.Bild: Johan Nilsson/TT
Oron för brottsligheten ökar. Fler privatpersoner utsätts för brott. Förtroendet för polisen minskar.
Nyheterna från den stora enkäten Nationella trygghetsundersökningen, NTU, har kommit i spridda skurar. Ändå var det angelägen läsning när Brottsförebyggande rådet, Brå, på måndagen presenterade undersökningen i sin helhet.
Den som söker positiva trender får leta länge bland siffrorna.
Då är det kanske inte så konstigt att allmänhetens förtroende för rättsväsendet fortsätter att minska. 55 procent av befolkningen säger sig nu ha ganska eller mycket stort förtroende för rättsväsendet. För två år sedan var motsvarande andel 64 procent. Störst är nedgången när det gäller polisen, som har tappat 7 procentenheter under det senaste året, men trenden är snarlik för åklagarna, domstolarna och kriminalvården.
Det kan bero på en bild av att dessa instanser inte klarar situationerna de ställs inför, sade Thomas Hvitfeldt, enhetschef på Brå, till Ekot på måndagen.
"Det har beskrivits i väldigt stor utsträckning som att brottsligheten löper amok och rättsväsendet står handfallet."
Fast dessvärre talar mycket för att förtroendesiffrorna snarare beror på utvecklingen än på beskrivningen av den. Risken för att utsättas för brott bör inte överdrivas. Men vissa brott väcker mer rädsla och oro – och uppmärksamhet – än andra. Som centerledaren Annie Lööf skrev på måndagens DN Debatt så har det synts en trend av angrepp mot polisen, dödsskjutningar och andra grova brott.
"Antalet personer som skjutits till döds i Sverige har mer än fördubblats sedan 2011. Här sker fyra till fem gånger så många skottlossningar med dödlig utgång som i andra jämförbara länder i Europa", påminde hon.
Lägg därtill att det är förhållandevis sällan som någon kan lagföras för den här typen av brott. Det ger inte precis bilden av ett rättsväsende som klarar sin uppgift med glans.
Lööf sällar sig till skaran som – på goda grunder – anser att Sverige bör snegla på erfarenheter från New York. Där vändes brottstrenden bland annat med hjälp av nolltolerans mot småbrott, tydliga mål i polisarbetet och ansvarsutkrävande av polischefer.
Hur regeringen skött det senare kan diskuteras, minst sagt. Rikspolischef Dan Eliasson har fått förnyat förtroende, trots tydliga indikationer på organisationsproblem. Gång på gång har han utlovat en vändning i brottsstatistiken, men någon sådan är fortfarande svår att se.
Samtidigt oroar sig nästan en tredjedel av landets befolkning i stor utsträckning för brottsligheten i samhället, enligt NTU. Och drygt var femte i så stor utsträckning att det påverkar deras livskvalitet.
Bara fyra av tio svenskar känner stort förtroende för att rättsväsendet behandlar brottsutsatta väl. Det kan vara en förklaring till att mindre än en tredjedel av de brott som rapporterats i NTU också har anmälts till polisen. Särskilt låg är den så kallade anmälningsbenägenheten för sexualbrott: bara 11 procent.
Anmärkningsvärt, inte minst som sexualbrotten trendmässigt ökar.
Statistiken ger överhuvudtaget bilden av att lagens långa arm inte når hela vägen vare sig då det gäller brottsbekämpning eller förtroende. Brott och straff kommer därför med stor sannolikhet att höra till valrörelsens huvudfrågor.
Riksdagspartierna bjuder redan över varandra i ekonomiska satsningar på polisen, men ämnet måste breddas och fördjupas mer. Det handlar inte bara om hur många som utför polisarbetet, utan i hög grad också om hur de gör det. Därtill behöver även åklagare och domstolar förstärkas.
Trenderna i NTU måste tas på allvar. Att värna medborgarnas trygghet hör till statens kärnverksamhet. I förlängningen kan sjunkande förtroende för rättsväsendet därför leda till misstro mot hela staten.
Gå till toppen