Två pälsbollar i en yorkshireterriers storlek rör sig i separata mönster över gallerigolvet. När jag väl orienterat mig i utställningsrummet liknar Kah Bee Chows utklädda robotdammsugare mer smygande skulpturer, en lagom artificiell intelligens att känna sig bekväm med.

Utställningens titel – "Digital distress" - är en civilisationsbeskrivning. Dagar som börjar i den lilla skärmens sken och fortsätter med regelbundna handrörelser mot fickan. Signals presentation av fyra konstnärer handlar om att konkretisera detta. Verken skär ut avgränsade fenomen och ger dem ny, fysisk gestaltning.

Alexandra Lerman har i en serie lerreliefer gestaltat Apple och Googles patenterade fingerrörelser, som när du för ihop fingrarna på skärmen för att zooma ut en bild. Avtrycken av dessa små, alltmer grundläggande gester blir utsnitt ur tiden, representationer av våra kroppar i relation till det digitala just nu.

Rummet domineras av Adriana Ramićs stora planscher där myrors rörelsemönster dragits över ett swipetangentbord in i Google translate. Det är ett komplext lager på lager-verk om återmediering: från det lilla djurets stigar till datorgenererad poesi, i sin tur översatt, och det får mig att vilja se mer av konstnären.

Skarven mellan det analoga och det digitala blir som mest konkret i Andreas Kurtssons film ”Speculative Feed”, om en resa till Facebooks serverhall i Luleå. Väl framme ser berättaren gråa plåtväggar torna upp sig ur de ljusgröna träden, och resonerar om att posta bilder på Facebook. Kanske finns det något förlösande i att detta företag, som tycks vilja kontrollera våra tankar, finns i en materiell form att fotografera.