Åsikter

Läsartext: Skolorna måste ha ork att ta hand om alla ”olika” barn

Jag är själv förälder till ett barn som har uppträtt våldsamt i skolan, skriver Annika Liersch Nordqvist.Bild: FREDRIK SANDBERG / TT
Den senaste tiden har det pratats mycket om våld i skolor. Om slag och hot som lärare behöver ta emot. En arbetsmiljö de behöver stå ut med som känns absurd och helt befängd. Vem skulle vilja jobba på ett sådant sätt? Att lärare i Malmö med omnejd nu går ut med hur de på fysiska och psykiska sätt blir åtgångna och hotade är bra. Det är viktigt att dessa frågor lyfts till ytan. Det krävs politiska åtgärder.
Läs mer:Malmölärare börjar gråta, blir slagna och ställer in lektioner
Det är självklart att frågor ställs om huruvida ansvaret ligger på hemmet. Vi kan spekulera i svaren. Skulden kan fördelas på allt möjligt, beroende på från vilket håll vi betraktar haveriet. För ett haveri är det.
Läs mer:Eleven till läraren: ”Jag pissar på kränkningen, vad ska du göra åt det?”
Skolan havererar när lärare inte kan utföra sitt jobb, när våld börjar dominera istället för undervisning, reflektion och dialog. Skolan havererar när lärarna saknar verktyg för att kunna bemöta de situationer de ställs inför. Skolan havererar för den enskilde eleven, för en hel klass. Problemet är att förstå varandra och se ett barns svårigheter för att kunna utveckla barnets möjligheter. Att nå ut till varandra är det svåraste.
I en upphetsad debatt om integration, invandring, och kriminalitet verkar det vara lätt att hitta exempel på hur dåligt allt fungerar på grund av våra kulturskillnader. Med detta vill jag inte i det minsta förringa att olika kulturella bakgrund och språk ställer omfattande utmaningar på många plan.
Men problemen att förstå vad ”olika” betyder finns utbrett i vårt samhälle. Där börjar svårigheterna. Helst önskar vi oss att allting ska vara så välkänt som möjligt. Då känner vi oss bekväma. Det välkända är olika för varje individ. Men ”olika” finns. På skolorna samlas samhällets stora färgpalett. Skolor tar hand om ”olika”.
Jag är själv förälder till ett barn som har uppträtt våldsamt i skolan. Ett barn som har kastat saker, slagit och förstört. Ett barn som har blivit utpekat. Skuldbelagt. Och där skolan har havererat. Jag pratar utifrån den egna erfarenheten hur ”olika” har varit det svåraste för pedagogerna.
Alla gillar det enkla, vanliga, det normala. För att vi är vanedjur? Utmaningar är spännande? Kanske. Lagom är bra. Det glöms gärna bort att jobbet är ett konstant lärande. Vår son har havererat i skolan. Eller skolan har havererat med vår son? Vår son har autism. Han gör sitt bästa. Han gör så gott han kan. Förståelse för hans förutsättningar och hans svårigheter är grundläggande för att det skall fungera i komplexa sammanhang. Och skolan är komplex.
Vi som jobbar i diverse yrken som specialister, sakkunniga, rådgivare, trampar gärna i fällan att vi tror vi kan allt. Det kan vi inte. Vi får aldrig tappa ödmjukheten att lyssna och lära oss. Det finns så många ”olika”. Det är en extrem utmaning skolorna har. Men det är skolans jobb att fullfölja lärandet för varje individ.
Det finns ”olika” som är nyinflyttade, med annan kultur och språk i hemmet. ”Olika” som har dyslexi, som är högkänsliga, som behöver assistenter, som har autism/adhd, som fallerar när struktur och regler blir suddiga. ”Olika” som har synliga funktionsnedsättningar i behov av fysiska hjälpmedel. Ja, här kan man fortsätta länge. Listan är lång.
”Olika” är samhällets hela sammelsurium av individer. Skolans uppdrag är att klara av dem alla. Min familj bor inte i ett så kallat problemområde. Tvärtom. Det är ett välbärgat medelklassvillaområde. Här finns också ”olika”. Skolan är skyldig att förse varje elev med det stödet som hen behöver enligt lag. Föräldrarna bär ett ansvar för en fungerande dialog med skolan. Men lägg inte ansvaret på familjerna som redan kämpar hårt för sina barns välmående.
Stärk skolorna. Stärk lärarna. Höj deras yrkesroll till den respektposition de förtjänar. Ge skolorna resurser för god personalstyrka. Avlöna pedagoger värdigt. Ge skolorna möjlighet att följa lagen för att möta och undervisa ”olika”. Sluta med skuldbeläggningar till dagens bränder. Bygg en säker och hållbar framtid för våra ”olika” barns skull.

Annika Liersch Nordqvist

Annika Liersch Nordqvist är 43 år. Hon bor i Skanör och är förälder till en nioårig son med autism. Till vardags jobbar hon som biträdande överläkare på barnsjukhuset i Lund.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen