Lund

Andreas Ekström: Ålmilkshake eller jordgubbsaladåb

Alla som kommer till Lund vet var ingredienserna finns.

Bild: Ingemar D Kristiansen
Ål. Julgranar. Fyrverkerier. Jordgubbar.
Alltid dessa fyra.
De säljs på platser som alla hittar förr eller senare, men som ingen vet exakt var de ligger.
Du kommer körande in i Lund via Gunnesbo eller Fjelievägen eller Malmövägen och du tänker att du vill ha dig en ålmilkshake eller en jordgubbsaladåb. Kanske förhöja festkänslan genom att skjuta upp en gran tre hundra meter ovan mark och se den explodera?
Ål. Julgranar. Fyrverkerier. Jordgubbar.
Alltid dessa fyra. Skyltarna står där, i samma stil också: svart text på vit bakgrund, inga prisuppgifter, inga öppettider, inget konsumenttillvänt fjäsk. Bara det åtråvärda godsets namn, ständigt till salu, bara en snabb sväng bort.
Det är fascinerande. En subkultur, långt bortom cityanalytikernas snack om A-läge och B-läge. Här har vi snarare ett fiskeläge. För riktigt udda fångster dessutom.
Ibland har jag försökt följa ålskyltarna. Jag får aldrig napp. Jag skulle så gärna vilja prata med dem som säljer. Överväldigande delar av ålbeståndet är bortfiskat i världen, de flesta brukar säga att det är av nöden att vi på överskådlig tid låter bli att festa på den där bottenlevande halvormen – vilket inte känns som en enorm uppoffring i min värld, åtminstone inte när man beskriver den i klara verba.
Ändå säljer vi den i gathörn som om den vore rökheroin med gälar.
Jag läser i tidningen att ännu en optimist tänker sig att Botulfsplatsen skulle kunna bli Lunds eget Lilla torg – och bortser alltså från att det åtta månader om året inte är trevligt att äta utomhus på våra breddgrader, att det sannolikt inte finns ett tillräckligt stort kommersiellt underlag, samt att staden dör om man inte tillåter varken bilar eller bussar i den.
Botulfsplatsen är en nödvändig knutpunkt för alla som vill in till stadskärnan, och den som säger att bussarna ska bort därifrån borde i rimlighetens namn också kunna säga något om hur vi i så fall, realistiskt, löser lokaltrafiken.
Men sedan har vi ju den nya lite bredare trottoarstumpen vid Mårtenstorget, på andra sidan Saluhallen alltså. Även den har ambitionen – eller ja, Saluhallens vårdnadshavare har ambitionen för den i alla fall – att bli till uteservering.
Det ter sig en smula svårbegripligt. Inga fönster in mot hallen, ingen direktkontakt med restaurangerna, och så en ständig mullrande trafik precis vid tånaglarna.
Jag har en mycket bättre idé:
Ål. Julgranar. Fyrverkerier. Jordgubbar.
Gå till toppen