Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Att landet får delta i de olympiska spelen visar enligt Nordkorea att omvärldens utestängande har varit av tillfällig natur.”

Det var ingen nyårsyra som fick Nordkoreas ledare Kim Jong-Un att på nyårsdagen önska sig närmare förbindelser med Sydkorea, utan ett utspel i hans långsiktiga strategi för att försvaga alliansen mellan USA och Sydkorea, skriver Christopher R Hill, tidigare biträdande utrikesminister i USA och professor i diplomati.

En grupp volontärer i traditionella koreanska kläder hälsar idrottare välkomna till den olympiska byn i Gangneung.Bild: Jae C. Hong
Sydkoreas president Moon Jae-in har inlett det nya året i stor stil. Han har inte bara lyckats få till en överenskommelse så att Nordkorea deltar i de olympiska vinterspelen i Pyeongchang. Han har dessutom övertygat USA:s president Donald Trump om att det var Trumps egen idé.
Genom sin olympiska kupp har Moon både avvärjt Nordkoreas hot mot spelen och desarmerat alla eventuella reaktioner från USA. Det är däremot knappast troligt att överenskommelsen som Nord- och Sydkorea träffade i gränsstaden Panmunjom leder till nya möten om kärnvapennedrustning. Snarare är det så att Nordkorea, i det ögonblick spelen är över, utnyttjar den rådande diplomatiska öppningen till att djupdyka i andra frågor som inte har med landets atomprogram att göra, men aktualiserar en rad ämnen, lika välbekanta som påfrestande för relationerna mellan USA och Sydkorea.
Det var heller ingen nyårsyra som fick Nordkoreas ledare Kim Jong-Un att på nyårsdagen önska sig närmare förbindelser med Sydkorea, utan ett utspel i hans långsiktiga strategi för att försvaga alliansen mellan USA och Sydkorea.
Genom att flirta med Sydkorea vill Nordkoreas ledare Kim Jong-Un visa att landet kan leva fredligt med sina grannar trots att det behåller sitt förråd av kärnvapen. Kim försöker dessutom normalisera Nordkoreas anspråk på att vara en kärnvapenmakt i omvärldens ögon.
Lyckas Kim med det hoppas han att det slår in en kil mellan USA och Sydkorea. Han vet att entusiasmen för Trump är ännu mindre i Sydkorea än i USA och utnyttjar insikten för sina egna syften. Och som alltid söker Nordkorea möjligheter att lindra sanktionerna mot landet.
Moon har för sin del hanterat Kims "fredsoffensiv" utmärkt. Nordkoreas olympier och hejaklackar får med säkerhet ett entusiastiskt mottagande när de med tåg anländer till Sydkorea, och publiken kommer att jubla när idrottare från de två staterna marscherar in i olympiastadion under samma fana.
Nordkoreanerna lär förutsätta att de inbjöds att delta i spelen på grund av sitt kärnvapenprogram, inte trots det. Ur deras synvinkel finns i Sydkorea en ny respekt, eller kanske fruktan, för Nordkorea.
Att landet får delta i de olympiska spelen visar enligt Nordkorea att omvärldens utestängande har varit av tillfällig natur, ett hinder på vägen mot fullt erkännande av Nordkorea som kärnvapenmakt. Snart nog kommer andra länder att ställa sig i kö för att erbjuda landet diplomatiska förbindelser, tror de.
Moon har varit tydlig med att hans regering inte låter sig ryckas med av den olympiska andan. Om Nordkoreas ledning förväntar sig att deltagande i spelen leder till att landet erkänns som kärnvapenmakt, så lär den få vänta länge. Sydkoreas mål är att de olympiska vinterspel landet är värd för blir lyckade, efter ett år då många nationer frågat sig om det är säkert att skicka deltagare. Den dag spelen avslutats står Nordkorea inför en lång period av kyla och isolering.
Nordkorea ska inte räkna med att Sydkorea kommer att vädja om att Kaesong Industrial Complex, ett av ländernas mest omfattande samarbetsprojekt 2003-2009, ska återupplivas. Moon har inte visat något intresse för den sortens symbolhandlingar. Han vet att ensidiga eftergifter inte stärker Sydkoreas ställning i förhållande till de regionala och internationella makter som reagerar på Nordkoreas agerande.
I likhet med bland andra saudierna inser Moon att vägen till Trumps hjärta går via hans ego. Men han måste också förhålla sig till den breda grupp av länder som deltar i de historiskt skarpa sanktionerna mot skurkstaten i norr. I det avseendet ställs Moon inför sin första stora prövning när spelen är avslutade, och Sydkorea och styrkorna under USA:s befäl ska planera framtida militära övningar.
Nordkorea kommer att protestera som landet gör varje gång. Kina och Ryssland kan tänkas anklaga USA för att förstöra det olympiska tövädret, men en militärallians utan övningar är som en orkester utan instrument. Det vet Moon och han förstår att Sydkoreas förhållande till USA, trots alla bekymmer och komplikationer det medför, är viktigare än alla andra partnerskap landet har runt om i världen.
Till syvende och sist måste en förändringsbenägen sydkoreansk regering som Moons alltid kunna visa omvärlden att den förmår hantera och bevara relationerna till USA. Hittills har Moon lyckats med det.

Christopher R Hill

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Christopher R Hill har varit biträdande utrikesminister i USA med inriktning på Östasien och är professor i diplomati vid University of Denver i Colorado, USA
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen