Kultur

Fascinerande om missionären Maria i Kina

Janeric Johansson

BOKEN. Bilder av hopp: svenskarna som förändrade Kinas historia. Narin förlag
Johan Gunnar Andersson (1874-1960), geolog och arkeolog, är en välkänd svensk i Kina. Han anställdes av Kinas regering 1914 och spelade en viktig roll vid upptäckten av den första förhistoriska fyndplatsen i Kina, stenålderskulturen Yangshao. I Sverige lade han grunden till Östasiatiska museets samlingar. Mindre känt är att han fick en del hjälp av en svensk missionär, Maria Pettersson (1873-1951), som verkade i Henan-provinsen, i mellersta Kina. Hennes liv har inspirerat konstnären och författaren Janeric Johansson till boken "Bilder av hopp: svenskarna som förändrade Kinas historia".
Egentligen är det här två berättelser i en och det borde kanske ha blivit två böcker. Den ena skildrar Janeric Johanssons möte med Kina, då han vid olika tillfällen ställer ut sin konst där. Den annorlunda kinesiska konstvärlden, byråkratin och det auktoritära styret ger upphov till många speciella episoder och reflektioner. Jag tycker om Johanssons ödmjukhet och träffsäkra iakttagelser. På olika vägar får han kunskap om Johan Gunnar Andersson och missionären Maria Pettersson. Hon kom till Kina första gången 1896 och verkade där i 55 år. Den här berättelsen, om svenska missionärers liv i Kina, är ganska okänd. Genom brev och sökningar i olika arkiv lyckas Johansson levandegöra en intressant historia, ur ett annorlunda perspektiv.
De svenska missionärerna lärde sig kinesiska, klädde sig som kineser och rörde sig mest på landsbygden, bland bönder. Tillsammans med lokalbefolkningen genomlevde de krig, rövarbands härjningar, översvämningar och hungersnöd. Få andra utlänningar har sett den här delen av Kinas landsbygd, vid den här tiden. Missionärerna bedrev en omfattande social verksamhet, bland annat grundade de skolor i en tid då utbildning var förbehållen eliten. Maria Pettersson drev ett barnhem för som mest 200 barn.
Utdragen ur Marias och de andra missionärernas brev är fascinerande läsning och ger en mycket konkret bild av förhållandena i Kina under den första delen av 1900-talet.
Man kan förstås reflektera över hur missionärerna genom sin kristna övertygelse också ifrågasatte den kulturella identiteten och kritiserade befolkningens traditionella tro, men det framgår av Johanssons redogörelse att det sociala arbetet är något som många kineser fortfarande minns med tacksamhet.
Bildmaterialet i boken består av dels konstnärens egna bilder från utställningar, dels svartvita foton från missionsarbetet. De gamla fotografierna är intressanta. Framför allt för att många av dem avbildar barn i en tid då många av dem dog vid späd ålder. Barn hade låg social status och blev sällan avfotograferade. Jag dröjer länge med blicken vid några foton som visar barn uppställda framför Maria Petterssons barnhem. Hundra små barn, kanske i femårsåldern, alla klädda i vadderade vinterkläder och små mössor, en sällsynt lyx.
Att svenskarna skulle ha förändrat Kinas historia är kanske att ta i, möjligen med undantag av Johan Gunnar Andersson, men för de individer som togs om hand på missionärernas barnhem blev livet definitivt förändrat.
Gå till toppen