Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Poeten Sebald lockar läsaren att reflektera

Illustration av Jan Peter Tripp ur "Oberättat".Bild: Jan Peter Tripp

W G Sebald och Jan Peter Tripp

BOKEN. Oberättat. Övers Fedja Wierød Borcak och Vasilis Papageorgiou. Chromata
Det händer inte så sällan att formellt nyskapande prosaister också ägnar sig åt att skriva poesi. Så förhöll det sig med W G Sebald som faktiskt länge var verksam endast som poet och också avslutade sitt författarskap med två tunna diktböcker, varav den ena utkom bara en vecka före hans död i december 2001 och den andra postumt 2003.
I båda fallen samarbetade Sebald med konstnärsvänner som fick ett så pass stort inflytande över böckerna att resultatet lika gärna kan betraktas som konstnärsböcker – artist’s books – med texter av Sebald, som bildsatta diktsamlingar. Böckerna är därför olika vad gäller den typografiska utformningen medan texterna i stort sett är desamma – dikter av en lapidarisk, haikuliknande typ som Sebald själv kallade mikrodikter.
Av detta kunde man möjligen förledas att tro att den tyska volymen innehåller originalversionerna medan den engelska är en översättning, om än gjord av Sebald själv. Men så enkelt är det inte. Olikheterna mellan vissa dikter är inte av den arten att de beror på att språkens olika resurser framtvingar dem. Den enda förklaringen är att Sebald har velat skriva två snarlika men inte identiska diktsviter.
Ett urval av dessa sena dikter finns redan på svenska i den volym med titeln "Landskapsdikter" som Axel Englund sammanställde 2016. Nu föreligger dessutom en komplett översättning av den tyska versionen i vilken Sebalds 33 dikter åtföljs av lika många etsningar av konstnären Jan Peter Tripp. Etsningarna – som lätt kan tas för fotografier – visar ögonpar som på ett suggestivt sätt ”utsäger” eller ”kommenterar” de motstående dikterna.
Sebald är inte en lika stor poet som han är prosaist, men dessa korta dikter – koncisa, typografiskt centrerade, till synes hastigt nerkastade men samtidigt paradoxalt beräknande vad gäller ordval – har likväl en stark verkan. De uppmärksammar det aparta i det till synes välbekanta och det paradoxala i det triviala och upprättar oväntade samband som lockar läsaren att reflektera vidare långt efter det att man kommit till diktens sista ord. Det kan röra sig om existentiell vånda som när poeten med en knappt antydd biblisk allusion konstaterar att ”Det är / som om jag låg / under en låg / himmel & andades / genom ett nålsöga” eller om en vardaglig insikt med explosiv långtidsverkan som i titeldikten:
Oberättad
förblir de bortvända
ansiktenas
historia
Gå till toppen