Kolumnen

Ingrid Runsten: ”Slut fred kring den skånska vården.”

Den här rubriken hade ett pressmeddelande från Allians för Skåne förra veckan:
”Slaget om sjukhuset i Simrishamn och ambulanserna avgörs.”
Men det gjorde det inte, inte när det gäller sjukhuset i Simrishamn. Istället väntas avgörandet först denna vecka, när Sverigedemokraterna valt sida.
Krigsrubriken säger en del om tonläget mellan alliansen och de rödgröna i Region Skåne. Framtiden för sjukhuset i Simrishamn avgörs, som så mycket annat, i stor oenighet. Sjukhuset i Simrishamn har drivits i privat regi i 18 år, de två senaste av Praktikertjänst. Det S-ledda styret har ingen kritik mot deras sätt att sköta uppgiften. Argumenten är istället att om sjukhuset drivs i egen regi blir det lättare att samarbeta med andra sjukhus. Båda sidor i konflikten säger sig vilja värna sjukhuset.
Men det S-ledda regionstyret har också tidigare under mandatperioden valt att återta välfungerande verksamheter i offentlig regi. Ett exempel är ryggkirurgin i Ängelholm.
Alliansen vill istället privatisera flera skånska sjukhus. De borgerliga partierna hoppas att personalen ska vilja ta över och driva åtminstone ett.
Visst är det en tydlig ideologisk skillnad. Men frågan är hur mycket väljarna bryr sig om just driftsformen?
Människor oroar sig för att vården inte ska finnas där när den verkligen behövs. För att inte i tid släppas in genom dörren till den kvalificerade vård som bedrivs i landet
Verkligt oroande är rapporter om överbelagda akutmottagningar – Helsingborgs lasarett är ett nära exempel. Liksom oacceptabelt långa köer till cancerbehandlingar – som på Skånes universitetssjukhus där patienter med tarmcancer riskerar att få vänta så länge att sjukdomen inte går att bota.
Så här är det inte bara i Skåne. Kötiderna varierar kraftigt över landet, skillnaderna i vilken vård som erbjuds ökar.
Samtliga riksdagspartier grubblar bekymrat och levererar förslag för hur såväl den specialiserade sjukhusvården som primärvården ska stärkas.
Alla vill satsa på primärvården, men på olika sätt. Regeringen vill i sin proposition att den medicinska bedömningen enligt vårdgarantin inte ska behöva göras av en läkare, den kan också göras av annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.
Det är att urholka vårdgarantin. Tvärtom borde alla kunna erbjudas en fast läkarkontakt och få lista sig hos en läkare istället för på vårdcentralen.
Primärvården kan möjligen förbli landstingens ansvar. Eller kommunernas. Men när det gäller den högspecialiserade sjukhusvården har tiden sprungit förbi systemet med 20 landsting som ibland drar åt olika håll och värnar egna intressen i första hand. Än så länge är det bara Kristdemokraterna som tydligt driver att styrningen av sjukhusen borde vara ett ansvar för staten. Fler borde göra det.
Ett vanligt argument för att landstingen respektive regionerna ska ha kvar ansvaret är att vården ska utformas och styras nära patienter och personal.
Landstingen är dock ingen garant för den närheten. Den skapas ute i verksamheterna. Medan ansvaret fortfarande ligger på regionen:
Slut fred kring den skånska vården. Låt Skåne slippa vara ett slagfält mellan privat och offentlig vård. Som om driftsformen vore avgörande.
Gå till toppen