Signerat

Henrik Bredberg: Dags för StoKo, S & M zusammen

Arkivfoto: Henrik Montgomery/TTBild: Henrik Montgomery/TT
Det mesta talade på onsdagen för att kristdemokratiska CDU/CSU och socialdemokratiska SPD lyckas få ihop sin GroKo, sin Große Koalition, i Tyskland. Efter en lång och smärtsam politisk process.
Partierna har gjort det förr. Regerat zusammen.
I Sverige skulle däremot en StoKo, en Stor Koalition mellan Moderaterna och Socialdemokraterna, i högsta grad bli en unik politisk resa.
Men orealistisk? Egentligen inte.
C-ledaren Annie Lööf förutsåg nyligen ”en extremt turbulent höst”. Den blir ”historiskt rörig” med långa regeringsförhandlingar efter valet, sade hon.
En stor koalition med S och M kan inte uteslutas. Två partier som gärna pekar ut varandra som ärkefiender. Som älskar att demonisera varandra.
Men är de så olika, egentligen?
När S nyligen lade fram sin valstrategi för 2018 års val syntes tre huvudfrågor: bättre välfärd, lag och ordning och snabbare integration.
Så presenterade Moderaterna sina stora valfrågor: ekonomi och jobb, lag och ordning, invandring och integration, sjukvård och skola.
S och M. Lika som bär.
Det är ingen slump att M-ledaren Ulf Kristersson vänt sig till S och tyckt att de borde kunna enas i tiggerifrågan. Beröringspunkterna är åtskilliga.
Inte heller bettingbolaget Unibet skulle överraskas av en stor koalition. En S+M-regering ger i dagsläget 15 gånger insatsen – samma odds som för en S+MP-regering, alltså att dagens regering återuppstår efter valet.
Säkerligen skulle många i de stora partiernas kärntrupper kippa efter andan och undra vad poängen är om en S+M-koalition kom på tal.
Ett svar: att hålla extrema krafter ute i en synnerligen snårig parlamentarisk situation. Och kanske att – äntligen – attackera några riktigt svåra frågor i blågul politik.
Minns ni Assar Lindbeck? Ekonomiprofessorn ledde i 90-talskrisen en kommission som i mars 1993 lade fram 113 punkter för bättre politik och ekonomi. Mängder av förslag har förverkligats, som fyraåriga mandatperioder och en självständig riksbank. Men mer kan, och bör, göras.
I en intervju i Dagens Samhälle 2013 efterlyste samme Lindbeck samsyn för skolan, invandringen, integrationen och bostadspolitiken (”en 70 år lång katastrof”). Men hur?
”En stor regeringskoalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna skulle kunna lösa upp svåra knutar och vara bra för Sverige”, svarade Lindbeck då, 2013.
Om Sifos senaste väljarbarometer varit valresultat skulle S och M ha fått 52,2 procent. Egen majoritet inom räckhåll, alltså.
Ingen långsittarregering. Max en mandatperiod, helst, annars blottas avsaknaden av verklig opposition.
S+M skulle inte heller utgöra en liberal drömregering.
Ändå kan tanken locka.
Då skulle högerpopulistiska och hatiska krafter liksom grönvirriga idealister och illröda välfärdsdemontörer få sitta på avbytarbänken och begrunda i vilken mån deras egen politik är anständig och realistisk.
Gå till toppen