Kultur

Lotta Wendel: Det offentliga samtalet i Polen genomgår just nu en plågsam kvävningsdöd

Det offentliga samtalet i Polen genomgår just nu en plågsam kvävningsdöd. Senaste snaran består av ett lagförslag som gör det olagligt att förknippa polacker med nazisternas brott mot mänskligheten. Bland annat ska användandet av frasen ”polska dödsläger” kunna leda till tre års fängelse. Det polska parlamentet har redan röstat för och sedan president Andrzej Duda igår skrev under lagen är det bara konstitutionsdomstolen kvar som kan ha några invändningar .
Lagen kommer att innebära att forskare, journalister och alla andra får akta sig för att snubbla med tungan. Sobibor och Treblinka ligger ju rent faktiskt i Polen idag. Att riskera fängelsestraff för ett ögonblicks bristande fokus på historiskt-geografiska förbehåll hämmar onekligen ett fritt samtal. Regeringspartiet Lag och rättvisa arbetar efter devisen att det man inte talar om, det finns inte och vad som framförallt inte finns är polsk antisemitism. Minsta antydan om sådan ska snabbt förtalas, fördömas och fördrivas och listan över offer i tystnadskriget börjar bli lång nu.
I februari 2016 visades den Oscarsbelönade filmen "Ida" i polsk teve. Filmen, som handlar om en ung polsk nunnenovis som på ett traumatiskt sätt upptäcker sin judiska bakgrund, föregicks av ett studiosamtal där filmen uppgavs ge en historiskt inkorrekt bild och att dess projudiska tilltal var anledningen till Oscarsutmärkelsen. I filmen hade textrutor klippts in för att påminna publiken om polackers hjältemodiga insatser för judar under nazismen. Men trots försöken att omvandla filmen till ett dokument över polsk patriotism, har den fortsatt att vara en sten i regeringspartiets skor. I december 2016 blev polska kulturinstitutets chef i Berlin, Katarzyna Wielga-Skolimowskas, avskedad efter regeringspartiets missnöje över ”för mycket judiskt innehåll” i institutets verksamhet. Man hade bland annat visat filmen "Ida".
I samma anda blev Pawel Machcewicz sparkad från Andravärldskrigsmuseet i Gdansk, två veckor efter invigningen i våras. Museet har uppmärksammats för sitt nyanserade pacifistiska helhetsgrepp, med fokus på människors lidande. Regeringspartiet vill istället se ett museum som hyllar polskt martyrskap och patriotism.
Historikern Jan T Gross är en annan röst som regeringspartiet gör allt för att tysta. Efter sin forskning om det polska massmordet på judar i Jedwabne 1941 har Gross anklagats för antipatriotism och president Duda inledde förra året en process för att återkalla republiken Polens förtjänstorden, som Gross tilldelats 1996. Förtalskampanjen mot Gross fick nytt bränsle efter att han i New York Times förfärades av att deltagare vid höstens firande av den polska självständighetsdagen bar banér med budskap som "Död åt fosterlandets fiender", "Rent blod" och "Vitt Europa" och att den polska inrikesministern, Mariusz Blaszczak, kallade detta ”en vacker syn”.
Det snällaste man kan säga om regeringspartiets försök att strypa obekväma röster är att det är ineffektivt och kontraproduktivt. Den som arbetar så hårt på att upprätthålla tystnad har oftast något riktigt mörkt att dölja. Det politiska transformation som pågår i vårt södra grannland är djupt oroande. Tillsammans med de nya domstolslagarna, som innebär en politisk kontroll över den dömande makten, kan den polska regeringens strategiska propagandakrig knappast uppfattas som något annat än ett totalangrepp på centrala demokratiska principer.
Gå till toppen