Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Göran Leijonhufvud: Göran Leijonhufvud: Dags att höja tonläget mot Kina

Jojje Olssons bok om förtrycket i Kina visar att den tysta diplomatin inte biter på Pekings gangstermetoder.

Jojje Olsson.Bild: Mela Pan

Jojje Olsson

BOKEN. De kidnappade Kinasvenskarna - fallen Gui Minhai och Peter Dahlin. Historiska Media.
I "De kidnappade Kinasvenskarna" får läsaren en konkret och närgången bild av hur förtrycket av rättsaktivister och samhällskritiker ser ut. Nu har den brutala kinesiska diktaturen råkat skapa en kuslig aktualitet åt boken. Den 20 januari i år kidnappade Kina nämligen den sjuke svenske bokförläggaren Gui Minhai – för andra gången.
Detta skedde på ett tåg mitt framför ögonen på två svenska diplomater som skulle hjälpa honom till en läkarundersökning på svenska ambassaden i Peking.
Enligt dottern Angela Gui visar Gui Minhai tecken på nervsjukdomen ALS. Han behöver vård snarast i stället för att skyfflas runt i regimens olika rättsvidriga isolerade förvar. Det är bråttom, dags att skrota den svenska regeringens tysta – för att inte säga måttligt engagerade – diplomati.
Svenska regeringen och civilsamhället måste höja tonläget. Vi behöver en stark opinion och helst någon typ av hot eller sanktion från regeringen mot Pekings gangstermetoder och skrämseltaktik, i värsta fall någon kohandel, för att få Gui Minhai fri. För nu gäller det livet.
Maktspråk är något som Kinas ledning förstår. EU:s gemensamma embargo mot att sälja krigsmaterial till Kina efter massakern i Peking 1989 är i stort sett det enda riktigt effektiva politiska beslutet från Europa hittills för att påverka regimen.
Tyst diplomati har en ytterst begränsad inverkan på situationen för mänskliga rättigheter i Kina, enligt Jojje Olssons framställning. Den tysta diplomatin kan snarare ses som ett svaghetstecken. Det ger Kinas ledare ökat mod att fortsätta begå samma slags övergrepp även helt öppet. Då kan de till exempel kidnappa en svensk förläggare två gånger om! Och då kan de lugnt fortsätta att betrakta de slutna dialoger om mänskliga rättigheter som EU och Sverige försöker föra som enbart formella övningar.
Det är också mitt eget intryck efter att ha slutfört en studie om Sveriges relationer med Kina 1949-2017. Mänskliga rättigheter har kommit mer och mer i skymundan för de ekonomiska relationerna i våra kontakter med Peking. En annan slutsats är att vår handel med Kina inte har främjat mänskliga rättigheter, och dispyter kring mänskliga rättigheter har inte skadat handeln.
Det kan förklara Sveriges försiktiga hållning i fallet Gui Minhai. Den väcker frågor om beröringsskräcken berott på att den kidnappade är en etnisk kines från södra Kina. Men han är ändå svensk medborgare sedan 1992 och stolt över det. Och som bokförläggare i Hongkong ska han ha sin tryckfrihet, även om han skrivit och publicerat en rad politiskt känsliga och skvalleraktiga böcker om ledarskiktet i Peking.
Det är högst troligt att det är för böckernas skull som han i oktober 2015 första gången fördes bort av kinesiska agenter, då från sin semesterbostad i thailändska Pattaya, helt i strid med folkrätten.
Han är huvudperson i boken tillsammans med Peter Dahlin, en ung man som lite slumpartat utvecklade ett starkt engagemang för att stödja förföljda kinesiska människorättsadvokater på plats i Peking. Dahlin blev också kidnappad, fast släppt efter 23 dygn och satt på ett plan för vidare befordran hem till Sverige. Hans närmaste medarbetare Wang Quanzhang är helt försvunnen sedan sommaren 2015.
Jojje Olsson beskriver ingående vilka villkor som de båda fått genomlida i Kinas nya specialbyggda förvar där en ny gummilag gör det möjligt att hålla politiska fångar strikt isolerade under sex månader utan rättegång – och under varierande grad av fysisk och psykisk tortyr.
Författaren kartlägger också alla de nya hårda och godtyckliga lagar som president Xi Jinping infört sedan han kom till makten 2012, lagar som urholkar de mänskliga rättigheterna ytterligare. Boken beskriver nya former av husarrest och systematiska hot och förföljelser av familj, släktingar och vänner till misstänkta aktivister.
Jojje Olsson låter oss möta flera otroligt modiga kinesiska människorättsadvokater och deras många gånger lika modiga anhöriga. Sådana inblickar ger ändå en strimma hopp.
Författaren vederlägger också den alltför vanliga tesen att handel och affärer ska leda till en demokratisering av Kina när den ekonomiska tillväxten skjuter fart. Nog har landet haft en fantastisk tillväxt alltid, och nog verkade den under århundradets första decennium i alla fall kunna leda till ett något friare klimat. Men nu går Kina ut i världen som en alltmer förtryckande enpartistat på hemmaplan och har ändå anspråk på att vara en global förebild med sitt ”stabila politiska system”. Samtidigt har ”demokrati” blivit ett skällsord i Xi Jinpings interna tal.
Från de kidnappade, från dessa två mardrömslika fallstudier, lyckas Jojje Olsson vidga perspektivet till de stora frågor som den hungriga nya stormakten står inför, nationellt och globalt.
Författaren är journalist och numera baserad på Taiwan sedan de kinesiska myndigheterna vägrade förnya hans visum. Han är ytterst flitig med rapporter i många tidningar och tidskrifter. Han verkar göra sitt bästa för att närmast på egen hand uppväga den bristande rapportering om Kina i svenska medier som han med all rätt klagar på.
Jojje Olssons nya bok är en koncis uppdatering. Den är väldisponerad, välskriven och har god närvaro.
Gå till toppen