Familj

Minnesord om Nils-Göran Larsson

Min gode vän Nils-Göran Larsson, Lund, har efter en tids sjukdom lämnat oss i en ålder av 74 år och mina tankar går främst till hans hustru Gunnel och hans båda barn Eva och Anders med respektive familj.

Bild: Picasa
Nils-Göran Larsson föddes och växte upp i Långhult, Ljungby, Småland. Han kom till Skåne 1967.
När jag själv återkom till Lund i slutet av 1980-talet så berättade min tvillingbror att jag måste träffa Nils-Göran Larsson, som då var chef på JM-Lund. Det slumpade sig så att vi strax därefter träffades och det ”klickade” direkt mellan oss. En vänskap som bara blev starkare och starkare. Min bror hade haft helt rätt.
Professionellt upplevde jag Nils-Göran som VD i Fastighetsägarna Syd. Med stor skicklighet ledde han föreningen och deltog flitigt i samhällsdebatten via radio, tv, paneldiskussioner, artiklar. Han positionerade föreningen som en än viktigare part. Hans argument var genomtänkta och kloka, jag vill påstå att Fastighetssverige har förlorat en av sina skickligaste och mest genuina företrädare.
Hans styrka låg i visionärskapet och att hitta kreativa lösningar på komplicerade affärer. Inte sällan med fingertoppskänsla för motpartens krav och det politiska spelet. Han var en mästare i att kunna lyssna, snabbt dra strategiska slutsatser och till slut få ihop affärerna.
Efter pensioneringen blev han en mycket efterfrågad konsult tack vare sin kunskap och sitt breda nätverk.
Parallellt med Vd-uppdrag i LKF, Fastighetsägarna, Byggmästarföringen i Malmö-Lund och JM har han haft ett antal styrelseuppdrag i SEB, Thulehem, Brorman Fastigheter, Dahlqvists Fastighetsförvaltning etc.
I takt med att vår vänskap stärktes så kom familjerna också att umgås och trivas ihop. Vi reste tillsammans till bland annat Stuttgart, München och Budapest. Ingen slump då ett av hans stora intressen var bilar, helst tyska. Jag var inte sen att lyssna och han förde in mig i dessa bilars förlovade land. Det var en sann glädje att på somrarna tillsammans åka ut med våra bilar till Österlen.
Nils-Göran var en person som uppskattade livets goda.
Trots att han drabbades av sjukdomar de senaste åren så hörde jag honom aldrig beklaga sig. Han hade sådan optimism och livsbejakelse. Såg hela tiden framåt. Med dessa egenskaper en förebild för oss andra.
Dessutom var han mycket rakryggad och hade stor integritet. Hade man gett honom ett förtroende kunde man lita på att det stannade hos honom. Andra ledord var ärlighet och kvalitet.
Nils-Göran var en stolt smålänning. Han var trots det inte snål utan möjligen något utgiftsblyg. Aldrig en affär utan att pruta. Med sin humor i blick och röst lyckades han i de allra flesta fall. Vi skrattade alltid när den obligatoriska frågan kom om rabatten.
Nils-Göran framhöll aldrig sig själv. Det är inte många som vet att den unge Nils-Göran tillhörde Sverigeeliten i löpning, som sprinter.
Han var också duktig tennis- och golfspelare. Alltid med inställningen att aldrig ge upp.
Men det som var allra viktigast för Nils-Göran var hans familj. Kära hustrun, Gunnel, som fanns vid hans sida i drygt 50 år. Barnen Eva och Anders som han var oerhört stolt över och inte minst barnbarnen som älskade sin morfar-farfar. Vi är tacksamma att ha lärt känna denna underbara familj.
Min tvillingbror, som sammanförde mig med Nils-Göran, gick bort 2004. Efterhand blev Nils-Göran som en storebror för mig. Vi tänkte lika och hade samma intressen. Vi pratade ofta om livet.
Jag saknar våra samtal och möten och är mycket ledsen över att ha förlorat ännu en bror.
Sten Gustavsson
Gå till toppen