Sport

Minnesord om Ulf Larsson

Fotbollstränaren och idrottsläraren Ulf Larsson, Malmö, har avlidit i en ålder av 60 år. Han sörjes närmast av hustrun Carina, barnen Ola och Anna samt brodern Stefan med sina respektive.

Ulf Larsson.Bild: Håkan Röjder
Det var i samband med en ny krönikeserie i Sydsvenskan jag första gången kom i kontakt med Ulf Larsson. Jag ville syna idrotten inifrån och frågade honom om jag fick vara hans biträdande coach under en allsvensk match med MFF:s damer. Han öppnade alla dörrar. Till uppladdningen, taktiksnacket, omklädningsrummet, platsen bredvid honom på bänken, halvtidsvilan, efterspelet. Allt tillgängligt. Och med all den charm han utstrålade.
Jag höll koll på hans vidare karriär med ett halvt öga och blev ledsen och förvånad när han fick lämna Trelleborgs FF mot spelarnas vilja efter att på femton månader tagit laget från botten av Superettan till Allsvenskan. Och dessutom trollat bort lagets tråkighetsstämpel.
Men vi blev nära vänner först när det visade sig att han, förutom idrottslärarjobbet och det framgångsrika arbetet med IFK Osby, också var populär hustomte i fastigheten vid Magistratsparken dit vi flyttade 2010. Med samma frenesi och glädje som på träningsplanen. Ingenting omöjligt. När kvasten gick efter löven på innergården borde varenda curlingspelare blivit avundsjuk.
När han vispade runt i trapporna var det som träningspass på vältrimmade postiljon-starka ben. Alltid glad och leende. Det var lätt att förstå att så många spelare älskade hans engagemang och entusiasm.
Många vittnar om hans kärlek till spelarna, inte bara under träningspassen. Han såg hela människan. Ville att alla skulle må bra för att han själv skulle göra det.
Och hans kanske finaste egenskap; för honom var kärleken till fotbollen, till spelet och matcherna större än ära och berömmelse. Hans lidelse och seriositet, hans vilja att lära ut och vinna matcher var lika stark hos Skurup i division fyra som hos Trelleborg i Allsvenskan. Om det satt femtio personer på läktaren eller fem tusen spelade ingen roll. Han gjorde alltid sitt bästa. Med brinnande iver. Och spred sin glädje över hela Skånes brokiga fotbollskarta.
Som spelare började han i BK Olympic och gick sedan vidare till IFK Malmö, Örgryte, Myresjö och IFK Trelleborg. Som tränare betade han av Spjutstorp (spelande), IFK Malmö, Limhamns IF, MFF:s damlag, Skurups AIF, Höllvikens GIF, Brantevik, Trelleborgs FF, Mabi, danska Hvidovre, IFK Trelleborg och FC Rosengård.
IFK Osby blev hans sista klubb. Han slutade 2015 efter sex år och efter att ha fört klubben från division sex till kvalspel till tvåan. Där jobbade han också på gymnasiet Ekbackeskolan och drev Calcio Academy tillsammans med Jonas Thern.
Under 2016 var det meningen att han skulle utveckla fotbollen hos Lilla Torgs FF i Malmö och jobba med MFF:s akademi i Bjärred. Den 18 oktober samma år åkte han av vägen med bilen till följd av ett epileptiskt anfall förorsakat av den hjärntumör som till slut tog hans liv efter ett och ett halvt års kamp. Jag hörde honom aldrig gnälla eller klaga trots att han under sin sjukdomsperiod också fick begrava både sin mor och far.
Han gav oändligt med kärlek till alla i sin omgivning och han fick den tillbaka. När jag besökte honom tolv timmar innan han somnade in berättade Carina, Ola och Anna anekdoter och episoder från hans liv, vi skrattade och grät, han hörde, man anade ett leende men han kunde inte förmedla några svar.
När hans närmaste och älskade strödde den sista stigen med kärleksblomster och viskade ömma ord i hans öra var det mitt i det sorgesamma något av det vackraste jag hört och sett.
Vi saknar dig så, Uffe!
Åke Stolt
Gå till toppen