Kultur

Sagostämningar på Malmöoperan

Inger Dam-Jensen ersatte Miah Persson och tog sig an uppgiften med den äran.Bild: Patrick Persson

Malmö operaorkester

KONSERT · KLASSISKT. Steven Sloane, dirigent; Inger Dam-Jensen, sopran. Malmö Opera 7/2.

Det härskade en sagostämning på Malmöoperan i onsdags. Med en svit ur Igor Stravinskys "Eldfågeln" och Gustav Mahlers Symfoni nr 4 frammanade Malmö operaorkester en förtrollad värld med magiska djur, prinsar, prinsessor och änglar.
Men det var två helt olika universum. Stravinskys färgstarka balettversion av den ryska folksagan gestaltas som ett äventyr alltifrån den mörka inledningen till finalens ljus­explosion. Mitt i detta dyker den onde trollkarlen plötsligt upp i en brutal dans.
Med en lätt kylig distans tecknar tonsättaren mycket precist de olika karaktärerna. Även om tonspråket är helt annorlunda i "Petrusjka" känner man igen attityden, trots den romantiska fernissan.
Kvällens dirigent Steven Sloane var i alla fall inte intresserad av att låta publiken översköljas av det stora känslo­utspelet. Hans tolkning var förvånansvärt nykter. I "Kasjtjejs infernaliska dans" höll han tillbaka orkestern och lät den inte explodera. Den dynamiska kulmen sparade Sloane å andra sidan till finalen.
Mer idyllisk var dirigentens tolkning av Mahlers mest lyriska symfoni. Här fanns det inte mycket av onda väsen eller mörka skuggor. Det var som den vuxnes försonande minnen av barndomen. Närvaron av den förstämda fiolen i scherzot var dämpad och skingrade inte den varma och trygga stämningen.
I detta sammanhang var det som om bjällrorna i den första satsen signalerade jul och allt vad den står för i ett barns föreställningsvärld. Jag upplevde också att dirigenten hade placerat sig själv i denna musik. Han var starkt närvarande och drog in lyssnaren i den förunderliga klangvärld där ljuset skiftar karaktär hela tiden.
När sedan barnet i form av en sopran får komma till tals i den sista satsen utlovas ett paradis av en hemtam och igenkännbar sort. När Inger Dam-Jensen, som ersatte en insjuknad Miah Persson, förmedlade detta barnsliga löfte smälte jag inombords. "Kein' Musik ist ja nicht auf Erden" var en passande beskrivning av denna dröm när den upplöstes sakta och försiktigt.
I Joseph Haydns Symfoni nr 6 "Le Matin", fick många av operaorkesterns musiker tillfälle att visa upp sig som solister under några takter. Det blev en behagfull och lätt underhållande uppvärmning inför det som komma skulle.
Dessa inpass klarade man utan några större problem, vilket inte alltid var fallet i de två konsertnumren. När solohornet alltför ofta halkade på inlednings­tonerna i en fras bröts tyvärr sagostämningen för en stund.
Gå till toppen