Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Tänk Öresundsregionen. Också i Norden.

Folkvimmel när Öresundsbron invigdes den 1 juli 2000.Bild: Klas Andersson/TT
Stockholm är Nordens mest dynamiska region, följt av Oslo och Hovedstaden, det vill säga norra Själland och Bornholm, inklusive Köpenhamn. Skåne får nöja sig med en sextondeplats – distanserat av såväl Västra Götaland (7) som Uppsala (9).
Detta enligt rapporten State of the Nordic Region 2018 som forskningsinstitutet Nordregio sammanställt på uppdrag av Nordiska ministerrådet.
Inte oväntat får topplaceringen – avancemang från en tredjeplats 2015 – politikerna i Stockholm att jubla.
"Det är fantastiskt roligt och hedrande att vi pekas ut som den mest dynamiska regionen i hela Norden. Det är ju ett kvitto för oss på att många års arbete har givit resultat", säger Stockholms läns finanslandstingsråd Irene Svenonius (M) till Ekot.
Men Öresundsregionen då? Ja, den existerar inte. Inte i rapporten. Här är Sundet samma gamla administrativa vallgrav som alltid, trots Bron, trots årtionden av regionalt, gränsöverskridande samarbete. Skåne är Skåne, Köpenhamn är Köpenhamn, och aldrig mötas de två. Inte på riktigt, fastän Bron har stått där i snart 18 år.
Det är inte helt överraskande. Rapporten återspeglar det sedvanliga Stockholmsperspektivet. Eller snarare ett huvudstadsperspektiv, för tankarna tycks inte löpa i djärvare banor på den danska sidan eller i övriga nordiska länder.
Trots allt tal, inte minst från början av 1990-talet och framåt, om regionernas ökade betydelse inom EU och om regionernas Europa, fortsätter nationsgränserna att sätta ramar för tänkandet även när det hade varit högst rimligt att bortse från dem.
De nordiska länderna hamnar regelbundet i topp i olika internationella jämförelser, konstaterar Dagfinn Høybråten, Nordiska ministerrådets generalsekreterare, i förordet. Befolkningstillväxten är högre än genomsnittet för EU, arbetsmarknaden ses internationellt som ett föredöme, välfärdssystemen likaså. Norden som helhet utgör världens tolfte största ekonomi med en befolkning på totalt omkring 27 miljoner.
I rapporten har länderna delats in i 74 olika administrativa regioner. Tre socioekonomiska dimensioner avgör sedan den inbördes ordningen mellan regionerna: demografi, ekonomi och arbetsmarknad.
I demografimåttet ingår indikatorerna befolkningstäthet, andelen unga och äldre i förhållande till andelen i arbetsför ålder, inflyttningsnetto samt andelen kvinnor. Måttet ekonomi består av BNP per capita och totala investeringar i forskning och utveckling. Arbetsmarknadsmåttet är ett hopkok av sysselsättningsgrad, den arbetsföra befolkningens utbildningsnivå samt ungdomsarbetslöshet.
Skåne, som trots allt avancerat tre platser, har sin styrka i den demografiska dimensionen, trots låg befolkningstäthet jämfört med exempelvis Stockholm. När det gäller ekonomi och inte minst arbetsmarknadsdimensionen ser det sämre ut.
Det hade onekligen varit intressant att se hur Öresundsregionen, eller Greater Copenhagen and Skåne Committee som det sedan förra året heter i marknadsföringen, stått sig i denna konkurrens.
Och det går att tänka annorlunda. När den svenska regeringen 2016 beslutade att försöka vinna dragkampen om EU:s läkemedelsmyndighet, EMA, blev det uppenbart att Stockholm-Uppsala tillsammans utgjorde ett slagkraftigare alternativ än Stockholm ensamt. Statliga Läkemedelsverket ligger i Uppsala och i båda städerna finns starka medicinska forskningsmiljöer. Nu räckte det inte ända fram, men Stockholms kandidatur hade definitivt varit svagare utan komplementet Uppsala.
Nordregio sammanställer sina rapporter vartannat år. När det är dags igen år 2020: ge Öresundsregionen – och andra samarbeten över gamla nationsgränser – en chans att mäta sig med övriga.
Samarbetet runt Sundet behöver fortfarande utvecklas och gränshinder avvecklas. En av de största utmaningarna förblir att tänka gränsöverskridande. I alla sammanhang. Även de statistiska.
Gå till toppen