Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Makabert underhållande

Helge Skodvin, "A moveable beast, nr 214 – Havlærskilpadde".Bild: Helge Skodvin/MOMENT/INSTITUTE

Helge Skodvin

FOTO. A moveable beast, Galleri Vasli Souza, Malmö, t o m 4/3.
Uppstoppade djur på museer (och för all del jakttroféer i gillestugor) är en märklig företeelse. Lite som en kvarglömd relik från 1800-talets upptäcktsresor och samlariver. I "A moveable beast" har den norske fotografen Helge Skodvin under restaureringen av Naturhistoriska museet i Bergen dokumenterat flytten av museets samling av konserverade djur.
Många av bilderna kan vid första anblicken kännas arrangerade – kuratorernas innovativa förpackningslösningar gör motiven smått absurda – en toalettrulle ger skydd åt hornen till en hjort och en inplastad älg hängande i en lyftkran svävar över stadens takåsar. Det skapar såklart ett lättsamt och humoristiskt anslag. Men vid närmre eftertanke slås jag av hur många djur som genom åren tvingats sätta livet till i forskningens tjänst. Frågor om döden och med vilken självklar rätt människan förvaltar världsordningen lurar under ytan. På det finns naturligtvis inga givna svar, men en reflektion över tillståndet är berättigad, speciellt i en tid när klimatförändringarna blir alltmer överhängande och vi bör se över vår orimligt höga köttkonsumtion.
Galleri Vasli Souza har på några få år etablerat sig som ett av landets mest intressanta ideella fotogallerier. Med en kombination av vital entusiasm och internationellt kontaktnät lyckas de fylla tomrummet efter det numera avvecklade Fotografins rum. Källarlokalen på Gustav Adolfs torg utgör ett angeläget tillskott i ett område som annars mestadels befolkas av likriktade butikskedjor.
Utställningens koncept är givetvis inte helt unikt. 2011 gjorde Malmöbaserade Nils Bergendal en liknande dokumentation över stängningen av Zoologiska museet i Lund. Dock skiljer sig de båda serierna väsentligt åt, när Bergendals "The name of us" har ett mer subtilt uttryck, blir det i Skodvins direkta ackord uppenbart att han kommer från bildjournalistiken: en historia ska berättas. Och han gör det med en förförisk och stark kommunikativ medvetenhet. Där helhetsintrycket blir som att kliva in i ett bakom kulisserna-avsnitt av Leen Valkeniers "Fablernas värld". Makabert underhållande.
Gå till toppen