Världen

Henrik Brandão Jönsson: Därför har jag gjort slut med karnevalen

Karnevalen har brakat loss i Rio och miljontals brassar gör sitt bästa för att glömma vardagens bekymmer och besvär. Själv gör jag mitt bästa för att glömma karnevalen.
Under mina första år i Brasilien var karnevalen årets höjdpunkt. Jag dansade dygnet runt och lärde känna massor av nya människor. En del blev vänner för livet, andra glömdes bort fort. Jag har varit utklädd till pajas, primadonna och harlekin, haft konfetti in under kalsongerna och kysst en transvestit av misstag. En gång vaknade jag upp på någon annans soffa.
Karnevalen är årets ventil då allt det görs som inte annars får göras. Konceptet uppfanns av kristendomens makthavare i Rom som en ursäkt för att alla andra dagar tvinga befolkningen till att leva efter deras regler. När karnevalstraditionen kom till Brasilien blev det barn direkt. Den levnadsglada befolkningen, med rötter i Afrika, utvecklade karnevalen till världens största årliga protest mot normerna.
I år väntas karnevalen bli en politisk protest mot presidenten som stal makten från den folkvalda Dilma Rousseff. Även landets förmätna domare, som dömde den före detta presidenten Lula da Silva till tolv års fängelse för korruption, lär häcklas. Framför allt med tanke på att domarkåren ägnar sig åt en minst lika utstuderad plundring av statskassan. Rios protestantiske borgmästare, som hatar samba, lär också hånas. Ändå kommer jag inte att delta.
Efter att ha medverkat i fler än femton karnevaler på rad har jag tröttnat på att hoppa runt bland berusade brassar som ska hjälpa mig tillrätta. De gör det i all välmening, men det blir komiskt när en turistande brasse, som aldrig förr varit i Rio, ska förklara för mig var de bästa karnevalstågen går. Brassarna vill bjuda på öl, testa sin dåliga engelska och i värsta fall stjäla mina pengar. Gemensamt är att de alla dömer mig efter mitt utseende och tror att jag är en vilsen gringo som just landat i staden.
Jag behöver ingen hjälp. Efter sjutton karnevaler i Brasilien kan jag varenda sambatext. Jag behöver ingen översättning. Jag behöver inte heller några råd om var det är farligt att gå. Jag har blivit rånad fyra gånger i Rio och lärt mig var jag INTE ska röra mig. För mig har karnevalen blivit amatörernas afton, då de som aldrig annars går ut passar på att festa. För mig är det fest året runt i Brasilien. Jag behöver inte karnevalen.
– Pappa, nu låter du som en gubbe, sa min trettonåriga dotter när hon hörde mig motivera varför jag inte tänkte delta i årets karneval.
– Kanske det, svarade jag. Tiden när jag tillät mig bli behandlad som ett barn är i alla fall över.
Nu är det dottern som tagit över familjens karnevalsfirande. Hon har redan dansat runt med fem olika sambatåg under förkarnevalen och lärt sig hur man bäst klär ut sig. Hon ser ut att få en lovande karnevalskarriär. Själv har jag gjort som merparten av Rioborna faktiskt gör när karnevalen närmar sig. De flyr och firar den i sommarstugan vid stranden. Jag har hyrt en stuga i bergen. Där kommer jag att fira min första karneval som gubbe.
Gå till toppen