Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Gästskribenten

Sven-Åke Olofsson: Sven-Åke Olofsson: ”Svensk försvarsdebatt är som att spela på hästar.”

Bild: Erik Nylund
Ibland handlar det om kunskaper och klok riskspridning när det gäller insatserna. Inte sällan chansas det grovt. Och så händer det saker på banan som tar alla med överraskning. Svensk försvarsdebatt är som att spela på hästar.
Det är lätt att känna sympatier med generalen Anders Brännström, han som blev av med jobbet när han ville vända på kikaren. Istället för att älta vad som är sannolikt eller osannolikt borde vi prata om hur möjliga angrepp kan mötas.
Att bygga upp ett försvar idag, civilt och militärt, är naturligtvis något helt annat än det Sverige med oerhörda uppoffringar satte på fötter under efterkrigstiden. Ta till exempel försvaret i ett skånskt perspektiv.
Tyngden i Skånes försvar bestod av en pansarfördelning med 30 000 soldater, hundratals stridsvagnar, 500 pansarbandvagnar, artilleri och luftvärn. Till detta kom så många andra enheter, till exempel stora lokalförsvarsförband. Och så fanns förstås flyg, marinstridskrafter och kustartilleri.
Men det existerade också en mycket väl utbyggd civil beredskap. Från jättelika förråd med sjukvårdsutrustning och mediciner i Norra Skåne till spannmålsförråd i Eslöv och dystra planer på krigsgravar utanför Lund, Eslöv och Hörby för tiotusentals personer. Det civila samhället hade beredskapsplaner ner till företagsnivå. Befolkningen hade tillgång till skyddsrum och militärt och civilt försvar leddes från bergrum. Många företag skulle skyddas mot sabotage av sina anställda med vapen i hand.
Detta varken går eller ska kopieras fullt ut. Pratar man och gissar om försvar i termer av sannolika eller osannolika angrepp är emellertid risken stor att det gås vilse från början. Om inte annat visar historiska erfarenheter detta. Och en motståndare har allt intresse av att styra oss mot felslut. Såväl det militära som det civila försvaret måste vara så flexibelt som möjligt.
I Danmark ska nu stora pengar satsas för att stärka it-säkerheten. Det anslås 1,4 miljarder kronor extra för detta ändamål. It förgrenar sig idag till det mesta; banker, sjukvård, elnät, vattenförsörjning, fjärrvärme, infrastruktur, transporter och så vidare. Även i Sverige måste detta vara vår första och högsta prioritet. Och i ett uthålligt samhälle krävs det också reservsystem. Inte minst vår elförsörjning kommer alltmer i förgrunden. I Ukraina slogs elen ut, sannolikt genom en rysk attack.
I det gamla samhället fram till för några decennier sedan fanns det svar på de här utmaningarna, låt vara utan helt säkra garantier. Idag står vi blottade på område efter område. Och så bör vi alla ställa oss frågan om ett militärt försvar alls kan fungera om det inte finns något civilt försvar värt namnet. Och det senare har vi inte idag. Därmed är vårt anorektiska militära försvar betydligt svagare än det ser ut att vara.
Vi har faktiskt mycket att lära - inte minst av oss själva.
Gå till toppen