Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Gnaw Their Tongues frossar i svärta

Mer avskalat, jovars.Bild: Gnawtheirtongues.com

Gnaw Their Tongues

ALBUM. Genocidal majesty

Produktiva artister med svåröverskådliga disko­grafier kan vara både en njutning och en plåga att följa. Å ena sidan kan man känna sig som en vuxen i en godis­butik och bara välja och vraka bland studio­album, live­skivor och japanska bonus­spår. Å andra sidan beror ett överflöd av material ofta på bristande självkritik. Hur mycket orkar du som lyssnare sålla?
En musiker som gör det svårt att se skogen för alla träd är holländaren Maurice de Jong, som sprutar ur sig skivor under något dussin olika alias. Huvud­projektet Gnaw Their Tongues är snart uppe i femtio utgåvor. Dess lockelse ligger i att uttrycket är så absurt mörkt.
Det oreflekterade frossandet i svärta och lidande gränsar till det parodiska – "Genocidal majesty" är det senaste albumets symtomatiska titel – men bärs upp av övertygande musik. Typiskt för de Jong är att kontrastera skrik och oljud med orkestersamplingar och att hitta en dynamik i det mardrömslika bombardemanget.
Det är en njutbar skärseld, men också extremt nischad. Så behöver du fler Gnaw Their Tongues-album än 2009 års formtopp "All the dread magnificence of perversity"? Jo, med aktuella "Genocidal majesty" tar de Jong sitt koncept vidare. Soundet är mer avskalat – tänk seriekopplade effektpedaler i en källare, snarare än orkestral skräckpompa – och ännu mer oförlåtande än förr. Bäst är "The revival of inherited guild", där åksjuka syntljud sprider oro bland de skorrande maskinrytmerna. Chip King från The Body är gästvokalist i två spår och låter som en sprucken lergök, vilket är läskigare än du anar.
FLER TIPS
Heavydeath: Den tunga döden – anthology (samling)
W.A.S.P.: Reidolized (the soundtrack to the Crimson Idol) (album)
Harakiri For The Sky: Arson (album)
Gå till toppen