Kolumnen

Ingrid Runsten: ”Alla förlorar på att vägra ett barn skola.”

Att få gå i skolan är en grundläggande rättighet – helt avgörande i en ung människas liv. En del tävlar om att framställa Sverige som ett land på dekis, men ännu har vi råd att hålla skolportarna öppna även för de papperslösas barn. De har inget ansvar för den situation de hamnat i – inget ansvar för föräldrarnas val.
Debatter om papperslösas situation förs i många länder. Häromveckan talade demokraten Nancy Pelosi i timmar i den amerikanska kongressen om de papperslösa ungdomar – dreamers – som nu riskerar utvisning. Det är unga som var barn när deras föräldrar tog med dem illegalt till USA.
De rättigheter för papperslösa som nu gäller i Sverige är resultatet av en politisk överenskommelse från 2013 mellan dåvarande alliansregeringen och Miljöpartiet. De är rimliga och har ett tydligt barnperspektiv. Barn har – till skillnad från vuxna papperslösa – rätt till full sjukvård. Samt till skola, från förskolan till gymnasiet.
Moderaterna vill nu – i sin iver att skärpa migrationspolitiken – låta kommunerna själva avgöra om papperslösas barn ska få gå i skolan. Det kan betyda öppna skoldörrar i en kommun och stängda i grannkommunen. Något fullständigt grundläggande i ett barns liv blir slumpmässigt.
Partiet vill dessutom begränsa vuxna papperslösas rätt till sjukvård till att enbart gälla akut vård, inte som idag ”vård som inte kan anstå”.
Ett enda parti har hittills gjort tummen upp. Ja, så klart: SD.
”Den fråga man ställer sig, och som har växt i och med Moderaternas ompositionering, är varför man fortsätter stänga dörren för en förhandling. Hur mycket kan man närma sig Sverigedemokraterna utan att inse att man har saker att vinna på att samarbeta med oss”, kommenterade SD:s rättspolitiska talesperson Adam Marttinen i DN.
Men från allianskollegorna kom istället kritik.
”Det är oroväckande att vi får en samhällsdebatt där det verkar som att om man undanhåller människor mänskliga rättigheter, så skulle det förbättra situationen i vårt land", sade Emma Henriksson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna till TT.
Moderaterna har rätt i att den som får avslag på sin asylansökan måste återvända, det är vad man måste göra när man inte har laglig rätt att stanna. Men alla förlorar på att vägra ett barn skola. Det är en förlust för barnet och en förlust för samhället. Och i högsta grad en fråga om värderingar.
Partiet vill sända ut ett entydigt budskap. Men komplicerade frågor låter sig sällan förenklas på det sättet. Ibland – oftast – är det nödvändigt att tänka mer än en tanke samtidigt.
Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson för M, fick i SVT:s Agenda (11/2) frågan hur det ska gå att samarbeta i en eventuell regering, med så skilda värderingar. Speciellt gäller det M och C:
”Centerpartiet och Moderaterna är starka vänner i alliansen och vi är överens om väldigt många frågor”, svarade hon.
Av vad byggs politiska block? Att vara överens i vissa sakfrågor, kompromissa i andra, och fylla ut med vilja att regera och taktik räcker en bit. Men hur mycket gemensamma värderingar krävs det för att blocket inte ska falla isär? För att det ska vara trovärdigt?
Alliansen har inte längre en tillräcklig mängd.
Gå till toppen