Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Rättvisa är det bästa svaret till terroråtalade Akilov.

Bild: Pontus Lundahl/TT
Först läste åklagare Hans Ihrman upp namnen på de fem personer som dödades av Rakhmat Akilov på Drottninggatan i Stockholm förra våren, beskrev deras skador och fortsatte sedan med namnen på de tio offer som överlevde, i många fall med bestående men: hjärnskador, amputerade ben.
Därefter sammanfattade Ihrman terrordådet i några få siffror:
"500 meter, 40 sekunder, 12,5 ton plåt, en hastighet i genomsnitt av 60 kilometer i timmen på en gågata full av oskyddade människor. Det är ett angrepp på många människors liv. Det är också ett angrepp på vårt samhälle."
Många av åhörarna var enligt rapporter från journalister på plats märkbart tagna av åklagarens genomgång. Det är inte svårt att förstå, även om inga ord kan förväntas göra rättvisa åt paniken, skräcken, blodet och smärtan där, då och efteråt.
När det så är dags för försvarsadvokaten Johan Eriksson att ta till orda förklarar han att Akilov medger att han stulit lastbilen och kört som åklagaren påstår, medger att han dödat fem och skadat tio. Akilov erkänner terroristbrott, försök till terroristbrott och framkallande av fara för annan – däremot inte försök till mord i alla de fall åtalet omfattar, ett hundratal personer. Han motsätter sig inte utvisning.
Det abnorma i dådet den där fredagen i april förra året står i skarp kontrast till tingsrättens alldagliga normalitet, pressuppbådet och det stora säkerhetspådraget till trots. Rättvisans byråkrati, fyrkantig, återhållsam, fylld av torr formalia, är sig lik även då det gäller ett brott närmast obegripligt i sin hänsynslöshet. Det är som det ska vara.
Akilov kom till rätten i kriminalvårdens gröna kläder, kortklippt med halvlångt skägg. Sittande mellan sina två försvarare lutar han sig då och då mot en tolk – allt som sägs översätts till ryska. Ibland sneglar han på åhörarna. Säger inget.
Under rättegången visar åklagarsidan upp stillbilder ur videofilmer som hittats på Akilovs mobil. Bilderna, från Syrien och Irak, visar bland annat hur fångar liggande på marken avrättas med automatvapen. Åklagarna läser också upp chattkonversationer från appar på Akilovs mobil där den åtalade ber om råd om hur han kan "slå till mot otrogna".
I en chatt diskuterar Akilov olika tänkbara mål för terrordåd. En synagoga? T-centralen? En färja? En nattklubb? "Kolla vad många möjligheter, det är fullt med syndare här", skriver Akilov.
På sitt sätt framstår Akilov som en udda terrorist. I förhören har han beredvilligt berättat vad han gjort, hur och varför. Han tycks även vara redo att ta sitt straff. Kanske är det därför Islamiska staten inte velat göra dådet till sitt, trots att Akilov av allt att döma varit i kontakt med ledare i terrorsekten och trots att han hävdar att han utfört dådet för IS räkning.
Rättegången kommer att pågå i månader, fram till och med den 9 maj. Dom väntas strax före midsommar. Omfattningen beror till stor del på det stora antalet målsägare. Först nästa vecka är det Akilovs tur att tala och förhoppningsvis förklara sig. Tre dagar är avsatta för förhör med honom.
Det är viktigt att inte låta den åtalade försöka förvandla rättegången till en propagandauppvisning likt den norske terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik. Men inget talar för att Akilov har några sådana planer.
Med tanke på att Akilov i princip medgett allt som läggs honom till last kan det tyckas som om rättegången är en formalitet, klappad och klar.
Men en persons erkännande räcker inte för fällande dom. Åklagaren måste visa, utom rimligt tvivel, att Akilov också begått brotten. Åtalet måste byggas under med bevis i varje led. Inget får lämnas åt slumpen. Alla, även den som står åtalad för grövsta tänkbara brott, har rätt till en rättvis och korrekt rättegång.
Det är inte bara för den åtalades skull utan för vår egen, för tilltron till rättssystemet och till det öppna, demokratiska samhälle som är vårt och som Akilov hatade och ville förstöra.
Att behandla Akilov korrekt och humant, trots hans gärningar, är det bästa sättet att visa honom att han misslyckats.
Gå till toppen