Redan i första scenen, där 10-åriga Agatha-Christine (A-C) sitter i den trånga bilen med sin lite virriga mamma, sin dryga tonårssyster och sin gulljobbiga lillebror, lyckas regissören Karla von Bengtson etablera rollfigurerna ordentligt. Det är bra jobbat för en spelfilm, ännu mycket starkare för en animation. Familjen är, på klassiskt manér, på väg mot nya äventyr: Ny stad, ny skola, nytt jobb, nya kompisar. A-C själv är mest intresserad av att packa upp sin utrustning, slänga på sig trenchcoat och deckarhatt och vänta på första fallet. Gärna helt ensam, för det där med att hitta nya vänner och passa in, som hennes mamma minst sagt brinner för, är inte alls vad A-C:s prioriterar. Utöver detektivjobbet ägnar hon tiden åt ett litet ägg, som kom med hemifrån, samt att drömma om en hund.