Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Samhällets förutfattade meningar om personer med neuropsykiatrisk problematik är förödande.”

Alla vi som har en neuropsykiatrisk problematik tänker bitvis annorlunda. Det betyder inte nödvändigtvis att vi tänker fel. Istället har vi andra möjligheter att lösa problem. Det skriver Martin Blecher, skribent och diagnostiserad med aspergers sedan 12-årsåldern.

År 2014 inledde den israeliska försvarsmakten ett program för att inkludera autistiska personer med motiveringen att personer med autism har ett närmast unikt sinne för detaljer och ett enormt minne, skriver Martin Blecher.Bild: Sebastian Scheiner
Mitt mål är att göra morgondagen bättre än gårdagen.
För några månader sedan lärde jag mig hur en hålslagare fungerar, alltså var man ska sätta hålen i förhållande till papperets bredd, något som för 99,5 procent av alla människor i min omgivning är givet, men inte varit givet för mig.
Till följd av en medfödd förlossningsskada har jag diagnostiserats med Aspergers syndrom. Konsekvenserna är bland annat perceptionssvårigheter, jag kan läsa och skriva men min hjärna förstår inte nödvändigtvis alltid vad jag läser och skriver.
Annonser för statliga jobb avslutas ofta med vackra värde- och ledord som mångfald, människors olikheter, bakgrund, personlig lämplighet. Men ändå har få funktionshindrade statliga jobb.
Undersökningar som Arbetsförmedlingen har gjort visar att funktionshindrade är den grupp som är längst från arbetsmarknaden. Funktionshindrades anställningsbarhet förbises gång efter annan, trots att många har en stor potential när det gäller en rad arbetsuppgifter. Men framför allt är samhället den stora förloraren. Personer som har neuropsykiatrisk sårbarhet, till exempel adhd och aspergers, hamnar i en bidragsfälla. Som ung får man aktivitetsersättning och sedan när man kommer upp i en viss ålder sjukersättning.
Samhället ställer idag ofta fel fråga när det gäller funktionshindrade. Utgångspunkten är: ”Hur får vi in den här personen i ett sammanhang, i någon form av sysselsättning?” Frågeställningen bör istället vara: ”Vad kan denna person göra för mig, för min arbetsplats och mitt sammanhang?”
Alla vi som har en neuropsykiatrisk problematik tänker bitvis annorlunda och har andra erfarenheter. Det betyder inte nödvändigtvis att vi tänker fel. Istället har vi förmånen att tänka annorlunda än de flesta andra och har därmed andra möjligheter att lösa problem. Israeliska försvarsmakten är ett fantastiskt exempel på detta. 2014 inleddes där ett program för att inkludera autistiska personer med motiveringen att personer med autism har ett närmast unikt sinne för detaljer och ett enormt minne.
Som jag ser det har statliga myndigheter större möjlighet att anställa människor med en neuropsykiatrisk problematik än privata företag. Staten behöver inte på samma sätt göra vinst och därför är möjligheterna att ta in oberoende expertis större. Idag finns företag som fokuserar på att personer med neuropsykiatrisk problematik får utveckla sina speciella förmågor och som stöttar dessa anställda när det behövs.
Samhällets förutfattade meningar om personer med neuropsykiatrisk problematik är förödande. Arbetsplatser, inte minst statliga, borde utgå från vad de enskilda personerna kan göra och deras ibland unika förmåga, istället för att bara försöka sätta dem i arbete, ofta via arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Martin Blecher

Martin Blecher är skribent och diagnostiserad med aspergers. Han har gett ut två böcker.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen