Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Det är oförsvarligt att så lite görs för att förebygga ett så stort samhällsproblem som självmord.”

Självmord kan förebyggas, men på grund av okunskap, myter och stigma kring psykisk ohälsa sker det i alldeles för liten utsträckning, skriver Alfred Skogberg, generalsekreterare för den ideella organisationen Suicide Zero.

Socialminister Annika Strandhäll (S) och jag debatterade i fjol om hur självmorden skulle kunna minska. Hon visade intresse för frågan men när jag ville boka ett nytt möte fick jag höra att hon inte hade tid att träffas, skriver Alfred Skogberg.Bild: Fredrik Sandberg / TT
Under de senaste tio åren har fem personer dött i terrorbrott i Sverige. I bränder omkommer drygt 100 personer årligen, ungefär lika många som utsätts för dödligt våld, och i trafiken dör cirka 260 personer varje år.
När det gäller självmord är siffran betydligt högre: Varje år tar cirka 1 500 personer i Sverige sitt liv och tio gånger fler försöker göra det.
I samband med att Rakhmat Akilov nu står inför rätta för terrorbrottet på Drottninggatan rapporter medierna massivt. Samtliga partiledare och mängder av ledarskribenter har sedan dådet ägnat betydande tid åt att fundera ut hur framtida terrorbrott ska minskas. Det har också resulterat i en uppsjö analyser, debatter, satsningar och konkreta förslag.
Men trots att självmord skördar så många fler liv än ovanstående händelser råder beröringsskräck. Det är oförsvarligt att så lite görs för att förebygga ett så stort samhällsproblem som självmord.
Att man inte ska prata och skriva om självmord är en seglivad myt. Den pressetiska regel som säger att journalister ska visa försiktighet vid rapportering om självmord har bidragit till att medierna av rädsla för att göra fel, berättar för lite. Och det nyhetsmedier inte lyfter hamnar sällan på politikernas dagordning.
När jag som generalsekreterare för Suicide Zero föreläser för politiker brukar jag testa deras förkunskaper. Jag får då höra att allt från 150–10 000 personer tar sitt liv varje år. Att ungdomar är de som i störst utsträckning tar sitt liv trots att rätt svar är 45–64-åringar följt av gruppen över 65. De flesta vet inte att ungefär en tonåring i veckan tar sitt liv eller att den behandlingsbara sjukdomen depression är den största gemensamma nämnaren bakom de flesta självmord. De vet inte heller att de som nyligen försökt ta sitt liv samt efterlevande efter självmord behöver få långsiktigt stöd, eftersom de utgör några av de största riskgrupperna för att genomföra ett fullbordat självmord.
Det är uppenbart att politiker och andra beslutsfattare behöver mer kunskap. Och det går att rapportera på bra sätt om självmord. Världshälsoorganisationen, WHO, har tagit fram en rad konkreta riktlinjer.
Det stigma som länge funnits kring att prata om psykisk ohälsa håller på att luckras upp. Men fortfarande skäms många för att de mår psykiskt dåligt trots att det är så vanligt.
Socialminister Annika Strandhäll (S) och jag debatterade i Sveriges Radio i fjol hur antalet självmord skulle kunna minska. Hon visade intresse för frågan men när jag ville boka ett nytt möte fick jag höra att hon inte hade tid att träffas. Vare sig då eller senare.
Sedan två år kan organisationer som arbetar med att förebygga självmord ansöka om statligt stöd via Folkhälsomyndigheten. År 2017 fick Suicide Zero 800 000 kronor i bidrag. I år får vi nöja oss med 450 000 kronor, trots att vi i fjol nådde ut mer än någonsin. Även Socialstyrelsen delar ut pengar till informatörsverksamhet för att förebygga psykisk ohälsa. 18 miljoner kronor närmare bestämt. Men inte en krona tyckte Socialstyrelsen att Suicide Zero var värd, trots att vi når ut till hundratusentals och trots att vi informerar och utbildar i hur vi alla kan bidra till att självmord förebyggs.
Lågt räknat drabbas tio personer efter ett självmord. I många fall är de betydligt fler än så. Som en effekt sjukskrivs också närstående. Självmord resulterar i stort lidande och det händer att en tragedi resulterar i en till, och en till. Samtidigt prioriterar politiker och journalister andra frågor.
Innan landets beslutsfattare avsätter större resurser till förebyggande åtgärder, till allt från att sätta upp staket vid broar till att analysera varför exempelvis barn och andra åldersgrupper tar sitt liv, är det inte mycket som talar för att riksdagens nu tio år gamla nollvision när det gäller självmord kan bli verklighet.

Alfred Skogberg

Alfred Skogberg är generalsekreterare för Suicide Zero
Gå till toppen