Signerat

Mats Skogkär: Sparsamhet är en dygd, EU.

EU är bra på att bränna pengar.Bild: Michael Probst
Med Storbritanniens utträde, brexit, uppstår ett gapande hål i EU:s budget.
Just nu träter de återstående medlemsstaterna om hur detta tomrum i de gemensamma finanserna ska fyllas.
Det bästa svaret är kanske att inte fylla det?
Britterna svarar, eller har svarat, för totalt omkring 15 procent av medlemsstaternas samlade inbetalningar till EU. Endast Tysklands bidrag är större.
I början av maj ska ett förslag till budgetramar för 2021–27 vara klart. EU-kommissionens utgångsbud är att hälften av det brittiska bortfallet ska täckas med besparingar, hälften genom att de kvarvarande medlemmarna betalar mer.
Den svenska regeringens hållning är däremot att budgeten ska krympas lika mycket som den samlade ekonomin krymper när Storbritannien lämnar.
Men stödet för denna högst rimliga svenska linje är klent. Och från Bryssel är budskapet snarare det motsatta. Idag motsvarar EU-budgeten strax under 1 procent av unionens samlade BNP. Budgetkommissionär Günther Oettinger har aviserat en höjning till drygt 1,1 procent av BNP.
EU genomgår just nu en kris. Det missnöje som ledde till brexit är inte isolerat till de brittiska öarna.
Men krisen erbjuder också möjligheter. Som att visa lyhördhet för den opinion som inte utan grund ifrågasätter penningrullningen i Bryssel, särskilt i form av jordbruks- och regionalstöd.
EU skulle må bra av att rätta munnen efter matsäcken.
Gå till toppen