Huvudledare

Ledare: Time, ladies and gentlemen. Vad vill ni egentligen?

Riktigt så här hjärtligt var det nog inte hela tiden när Ann Linde mötte David Davis.Bild: Regeringskansliet /TT
Full fart i förhandlingarna om brexit, britternas utträde ur EU? Så kan det i alla fall låta.
Onsdag den 28 februari:
Sveriges EU- och handelsminister Ann Linde (S) tar i Stockholm emot brittiske brexitministern David Davis.
Samma dag, i Bryssel:
EU:s chefsförhandlare Michel Barnier presenterar unionens utkast till utträdesavtal. Det är principöverenskommelsen från i december som nu – innan den är slutförhandlad – översatts till juridisk text. 168 punkter på 120 sidor. EU-kommissionen har gett sitt klartecken.
Torsdag den 1 mars:
EU:s permanente rådsordförande Donald Tusk reser till London för möte med britternas premiärminister Theresa May.
Fredag den 2 mars:
Theresa May håller ett tungt linjetal om EU. Stora förhoppningar finns om att hon äntligen ska lyfta på locket och redogöra för sin regerings önskemål om de framtida relationerna mellan britterna och EU.
Det behövs. Det är nödvändigt.
Intrycket är att mycket händer i brexitsamtalen. Det kan verka som en febril aktivitet. Men tyvärr. Det är segt, otroligt segt. I själva verket är frustrationen påtaglig, främst i EU-lägret. Chefsförhandlare Barnier upprepade på onsdagen att klockan tickar, att parterna ”måste öka farten”.
Kruxet är att britterna inte vet vad de vill. De drar inte åt samma håll. Oppositionsledaren Jeremy Corbyn, partiledare för Labour, sade nyligen att britterna efter brexit bör förhandla om en ny tullunion med EU. Medan premiärministern och Toryledaren Theresa May så sent som på onsdagen uteslöt en ny tullunion. Det vore, menade hon, att ”förråda” folkomröstningen.
Så håller det på.
Utrikesminister Boris Johnson höll häromveckan ett tal där han ville ena folket bakom ett Storbritannien fullt av självförtroende som i en öppen anda efter EU-eran vill utnyttja sitt oberoende och sin nyvunna frihet. Siktet är inte inställt på ett självförsörjande à la 1950-talet med spam, kål och lever. Utan mot en ny europeisk identitet där britterna kan styra sig själva.
Luddigt och svårbegripligt av den Johnson som kanske mer än någon annan bidragit till att splittra britterna.
Efter sitt möte med David Davis beskrev handelsminister Linde hur svårt det är att förhandla när EU-sidan inte möter en samlad brittisk position. Samtidigt lät hon positiv till att Storbritannien avser att vara generöst när det gäller rättigheter för EU-medborgare i landet. Det är en viktig fråga för Sverige. Cirka 100 000 svenskar lever i Storbritannien.
Om nu ett avtal om de rättigheterna någonsin kommer på pränt.
Vikten av uppgörelser är dock svår att överskatta. Om EU-medborgare. Om den framtida gränsen mellan Irland och Nordirland. Om EU-domstolens framtida behörighet. Och så vidare.
Många vill ha svar. Också inom Storbritannien. Skotska tillverkare av whisky efterlyser klarhet. ”Vi spelar de kort vi får. Vi vill liksom bara få veta vilka korten är”, säger Karen Betts, hög företrädare för den skotska whiskynäringen, till Reuters.
För att inte tala om företrädare för svensk industri. Enligt den brexitrapport Kommerskollegium tagit fram hotar tullar på 10 procent på svenska personbilar och 22 procent på svenska lastbilar i en situation utan handelsavtal med britterna. Självfallet oroar den täta Londondimman. Omkring 6procent av Sveriges utrikeshandel sker med Storbritannien.
Bäst hade varit om britterna stannat i EU, med eller utan ännu en folkomröstning. Men det verkar i dagsläget osannolikt. Om ett år och en månad – den 29 mars 2019 – lämnar Storbritannien unionen. Kanske väntar en övergångsperiod, kanske inte. Ingen vet, eftersom inte heller denna sak är färdigförhandlad.
Men en sak tycks säker. Den 29 mars 2019 måste ofantligt mycket vara avtalat och klart. Stort som smått.
Det brådskar. Det är hög tid att Theresa May börjar precisera sig. Att hon anger sin och Storbritanniens position. Hon får gärna göra det under fredagen, en dag som är frestande att kalla Mayday.
Gå till toppen