Liv Strand
KONST. Utsikten, Krognoshuset, Lund, t o m 18/3.
En färgglad hopknycklad boll leder besökaren uppåt och en halv, grå punkt pekar mot källartrappan. Liv Strands utställning på Krognoshuset handlar om rörelsemönster, om hur konstruerade strukturer och gränser kan gestaltas fysiskt.
Vikta fotofilter skapar ett landskap i färg på ovanvåningen där det enkla materialet blir till skulpturer, fönster, skärmar, strött skräp. De transparenta avskiljarna påminner lite om Astrid Svangrens cellofaninstallationer, men om Svangrens verk uppstår ur en långsam flod, tycks ursprunget här vara en explosion. Presentationen förefaller först slumpartad, men man anar också konstnärens fysiska gester, arbetet bakom varje veck.
Strand har i flera projekt intresserat sig för nationalstaten, nationalism och gränser, och i mitten av rummet hänger tre affischer med texter som cirklar runt dessa begrepp. En skriftlig parallell till installationen framstår dock som lite överflödig, båda verkar säga samma sak. De färgglada arken är placerade på ett sätt som uppmanar till försiktig navigation, för att inte stöta till något, välkomnande och kontrollerande på samma gång.
På källarplanet ligger en stor blyertsteckning som föreställer ett gement i, som symbolen för information. Detta är en mer lyckad användning av text, en bokstav som skulle kunna läsas som ett ensamt ord, och som även fungerar som en rumslig intervention. Liv Strands förvandling av tankar till konkret materia mynnar ut i tilltalande konfrontationer; verk ett barn skulle uppskatta, tills någon säger ”inte röra”. Jag menar det på bästa sätt.