Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Den italienska röran rör även EU:s framtid.

Silvio Berlusconi laddar för val igen.Bild: Angelo Carconi
Italiens politik är förutsägbar så till vida att det vanligtvis går att räkna med turbulens. Likväl märks nervositet inom EU inför söndagens italienska val. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har varnat för reaktioner på marknaderna och pekat på behovet av en stabil regering i Rom. Samtidigt är det högst oklart om det går att bilda en sådan.
Visst är de italienska opinionsmätningarna ofta osäkra och visst är andelen villrådiga väljare påtagligt hög. Men det lutar åt ett parlamentariskt dödläge. Inget av de tre politiska blocken verkar få egen majoritet.
Flest röster väntas gå till populistiska missnöjespartiet Femstjärnerörelsen, medan styrande Demokratiska partiet ser ut att förlora makten. De som i väljarundersökningar varit närmast egen majoritet är en koalition mellan tidigare premiärministern Silvio Berlusconis Forza Italia, främlingsfientliga Lega och postfascistiska Fratelli d'Italia.
Själv kan Berlusconi, efter att ha dömts för skattefusk, inte inta premiärministerposten, men vid en valseger för den brokiga trion lär han likväl styra det politiska spelet från kulisserna. Något paradoxalt tycks vissa EU-strateger rent av hoppas på det.
Berlusconis yviga utspel har ofta – och på goda grunder – mötts av höjda ögonbryn bland ledarna i Bryssel. Misstron mot honom växte inte minst under hans tid som unionsordförande i början av förra decenniet. Berlusconis agenda har inte förändrats nämnvärt sedan dess, men det har däremot det politiska landskapet. Jämfört med flera av sina konkurrenter i söndagens val framstår den excentriske miljardären trots allt som ganska sansad. Och unionen skulle, som sagt, behöva en stabil och EU-vänlig regering i Rom.
Italien har en central roll i några av unionens viktigaste framtidsfrågor. Det gäller till exempel migrationen. Merparten av de flyktingar som tagit sig till EU under de senaste åren har kommit via Italien. Senast i början av sommaren är det tänkt att EU-länderna ska enas om en jämnare fördelning av ansvaret för flyktingmottagningen. I de förhandlingarna behövs en beslutsfähig italiensk regering.
Likaså lär planerna på att utveckla eurosamarbetet få vänta tills en ny ministär har kommit på plats i Italien. Nog för att italienarnas EU-motstånd har växt på senare år. De unionskritiska rösterna har dämpats i spåren av stärkt ekonomi. Till och med Femstjärnerörelsen har skruvat ned retoriken.
Men faktum kvarstår: inget block ser ut att få egen majoritet och det är svårt att se hur en större koalition skulle kunna se ut.
Risken för en regering med olustiga inslag är uppenbar efter en valrörelse som haft så extrema inslag att Berlusconi framstått som en samlande gestalt.
Så vad finns det att hoppas på?
Från ett EU-perspektiv kan tummarna om inte annat hållas för minsta möjliga röra i landet som är känt för sin röriga politik.
Gå till toppen