Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Socialtjänsten utreder två av pojkarna som misstänks för gruppvåldtäkt

Två av pojkarna som misstänks ha deltagit i gruppvåldtäkten av en vuxen kvinna på Lindängen den 3 februari är bara 13 år gamla. Pojkarna är nu föremål för socialtjänstens åtgärder.

De två pojkarna ingår i en grupp av totalt sex misstänkta våldtäktsmän som hördes av polis under tisdagen – men till skillnad från deras fyra äldre kamrater har polis och åklagare ingen möjlighet att frihetsberöva dem. Detta eftersom de är yngre än 15 år.
Läs mer:Fyra pojkar anhållna – misstänks för grov våldtäkt
Fallet är extremt ovanligt. Dels eftersom det rör sig ett sexualbrott med så många gärningsmän, och dels eftersom de är så unga.
Polisen kommer att fortsätta utreda pojkarna för att få klarlagt om de är skyldiga – men domstolen har ingen rätt att straffa dem.
Catharina Finne är enhetschef på socialtjänsten Innerstaden och uttalar sig generellt om unga brottsmisstänkta.
Vilken är första tanken som slår dig när du hör att så unga personer misstänks för grov våldtäkt?
– Att jag blir jättebekymrad. Min första tanke är om detta är personer vi har kännedom om, och vad det finns för pågående insatser i sådana fall. Och sedan att vi måste påbörja utredning och skyddsbedömning omgående.
Detta inleddes med all säkerhet redan i tisdags. När barn misstänks för så grov brottslighet går socialtjänsten in direkt när de får informationen, berättar Catharina Finne.
– Frågan vi ställer är om vi behöver gå in med omedelbara åtgärder? Har vi ett samtycke? Om ungdomen riskerar att fortsätta vara kriminell eller har ett socialt nedbrytande beteende kan vi sätta in tvångsåtgärder direkt. Vi gör ett omedelbart omhändertagande.
Misstänks ett barn för grova brott så har det i princip alltid funnits varningssignaler tidigare – man debuterar sällan sin brottsliga bana med att delta i en gruppvåldtäkt, menar Catharina Finne.
Hur ofta lyckas ni bryta det negativa mönstret?
– Det beror på när vi kommer in i bilden. När det handlar om förstagångsförbrytare så har vi hög framgångsfaktor. Grunden är det förebyggande, innan det gått för långt. Men är man tonåring och begår grova brott så har vi däremot mycket att jobba emot.
Att lyfta personen från sitt sammanhang är extremt viktigt inledningsvis. Oftast befinner sig den brottsmisstänkte i något nätverk med kompisar som också håller på med olagligheter, berättar Catharina Finne.
– Sen så handlar det i regel också om missbruk. Det finns nästan alltid droger med i bilden på ett eller annat sätt.
Så unga personer som missbrukar narkotika?
– Ja, det skulle jag säga. Man är kanske inte missbrukare, men har oftast testat.
– Att ha med föräldrarna är också en jätteviktig framgångsfaktor. Att föräldrarna ser problemet och vill ta emot hjälp.
Brukar föräldrarna till brottsmisstänkta barn samarbeta med er?
– Ja, engagerade föräldrar är helt klart det vanligaste. Föräldrar vill ju inte att deras barn ska vara kriminella eller ha ett missbruk. Sen kan man ha olika idéer på vilka lösningar som krävs. Och ingen förälder vill ju ha sitt barn inlåst.
Catharina Finne lyfter fram vikten av att polis, skola och andra aktörer så tidigt som möjligt informerar socialtjänsten om unga som är på glid.
– Vi är helt beroende av att få information av andra aktörer, vi är ju inte ute på arenorna där ungdomarna befinner sig.
Samtidigt betonar Catharina Finne att pojkarna fortfarande bara är misstänkta för brott, och bör betraktas som sådana.
Inga Tidefors är seniorprofessor i psykologi och forskar om unga som begått sexualbrott.
– Jag tror inte att det här handlar om pojkar med något annorlunda sexuellt tändningsmönster. Det handlar nog mer om att man är del av en kriminell och utåtagerande livsstil, säger hon.
I en studie för tio år sedan träffade Inga Tidefors 45 pojkar som blivit identifierade som att ha begått sexuella övergrepp.
Det finns ingen enskild riskfaktor bakom att en tonåring begår sexuella övergrepp, enligt studien. Istället rör det sig om multiriskfaktorer, alltså flera olika orsaker som samverkar.
Jämfört med genomsnittspojken hade personerna i studien i större utsträckning separerade föräldrar, ingick oftare i större syskonskaror eller hade varit placerade på fosterhem.
”Brist” var ett genomgående tema i pojkarnas uppväxt: främst i omsorg och att någon engagerade sig i dem. Vardagen präglas av missbruk, våld, social isolering och ibland sexuell gränslöshet.
40 procent av pojkarna hade själva blivit utsatta för sexuella övergrepp – motsvarande siffra för genomsnittspojken i samma ålder är tre procent.
Inga Tidefors doktorand Sara Ingevaldson har i en avhandling gjort en uppföljning på dem som deltog i den ursprungliga studien: de har nu blivit unga män i åldern 22-31 år.
Resultatet visar att få av dem återfallit i sexualbrott senare i livet. Men en hel del fortsätter med annan typ av kriminalitet.
Läs alla artiklar om: Våldtäkter i Malmö
Gå till toppen