Varje år dödas i genomsnitt tretton kvinnor av en man som de har, eller har haft, en nära relation till. Det som ofta hindrar den våldsutsatta att lämna relationen är att det inte finns möjlighet till ett eget boende. Samhället måste möjliggöra ny bostad för dessa kvinnor och deras barn. En frihetslägenhet, innan kvinnan blir dödad.

År 2017 anmäldes i Sverige närmare 83 400 misshandelsbrott (grov misshandel och misshandel). Av dessa uppgick antalet misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre till 27 600. Hela 63 procent av dessa brott hade skett inomhus med en för brottsoffret bekant gärningsperson. Varje år utsätts alltså 17 400 kvinnor för misshandel av någon hon känner, ofta i det egna hemmet!

På Kvinnojouren i Lund får vi regelbundet samtal från kvinnor som, ofta efter flera år av misshandel, har samlat mod att lämna den som misshandlar. För att kunna genomföra separationen behöver de emellertid hjälp med en bostad, och detta inom rimlig tid.

Om separationen inte kan genomföras på grund av svårigheterna att få ny bostad drabbar detta naturligtvis främst kvinnan, men också barnen som tvingas uppleva att deras mamma regelbundet blir misshandlad. Även om inte barnen själva blir utsatta är det ett stort trauma att vistas i en våldsutsatt miljö. Detta kan få långvarigt negativa effekter för barnen.

I dag finns inom Lunds kommun möjlighet till skyddat boende för kvinnor som akut måste lämna hemmet. Det skyddade boendet är avsett att vara en temporär lösning. Därutöver finns ett antal lägenheter, övergångslägenheter, stödbostäder och jourkollektiv. Kön till dessa delas mellan alla utsatta kategorier i samhället. Väntetiden är i dag cirka två år.

I kommunens strategi mot våld i nära relationer 2017–2021 står: ”Lund ska vara en kommun där människor känner trygghet…”. Vidare ”Kommunens förvaltningar och bolag samverkar och underlättar för våldsutsatta att få permanenta boendelösningar”.

Detta tolkar jag så att kommunen förbinder sig att verka för att ge våldsutsatta kvinnor permanenta boendelösningar. I själva verket har antalet lägenheter som Lunds kommuns Fastighets AB (LKF) avsätter för övergångslägenheter minskat – samtidigt som behovet har ökat. I kommunen finns också andra fastighetsägare som borde engageras för att bidra till flera boendelösningar för våldsutsatta kvinnor.

Ett argument för att inte göra något är ofta: det kostar pengar. Kan vi stillatigande låta våldsutsatta kvinnor och deras barn bo kvar i en sådan miljö? Kan vi värdera kvinnors och barns hälsa och liv i pengar? Vi har ett socialt ansvar som också bekräftas i kommunens strategi för våld i nära relationer.

Jag vill att Lunds kommun inrättar en speciell kö för våldsutsatta kvinnor och barn som behöver ett boende fritt från våld. Ambitionen ska vara att de tilldelas en bostad inom sex månader. Såväl kommunala som privata fastighetsägare bör bidra till detta.

Vi behöver frihetslägenheter i Lund – lägenheter fria från våld!