Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: Anders, Amir, Jonas, Henning, Etianne, Boran, Johan, Dan, Bruno ... och jag

På lördagskvällen utsågs Jenny Rovas ”Älskling” till årets bästa fotobok. Johan Malmberg tittar närmare på en bok som handlar om vad som händer när det allra mest privata blir allas egendom.

Vem utnyttjar vem?
Ja, frågan kan säkert ställas om majoriteten av de miljarder bilder som just nu och dagligen valsar runt i sociala medier. Frågor om perspektiv och integritet är lika gamla som fotografin själv. Ändå diskuteras det förvånansvärt lite hur mycket publiceringskulturen i sociala medier vänt upp och ned på fotografins villkor.
Om något ytterst privat förs ut i den största av offentligheter – vad händer då med fotografen, med fotografiet och framförallt – vad händer med den avfotograferade?
På lördagskvällen tog Jenny Rova emot Svenska fotobokspriset 2018 för ”Älskling – a self-portrait through the eyes of my lovers” (B.frank books). En bok som på alla vis fungerar som en rykande aktuell kommentar till fotografins nya villkor.
Jenny Rova är ursprungligen från Dalarna men bor sedan hon utbildades vid konsthögskolan i Zürich för 15 år sedan i Schweiz. De flesta av hennes fotoprojekt har på något vis vridit och vänt på relationer, oftast nära kärleksrelationer, och med vilken och vems rätt dessa skildras. I sitt förra arbete ”I would also like to be. A work on jealousy” stal hon bilder från en ex-pojkvän på sociala medier, redigerade bort hans partner på bilderna och klippte istället in sig själv. Hon förvandlade sig till en mycket obehaglig stalker. En stalker som ofta har varit förvånansvärt accepterad i populärkulturen som en apart figur; tänk texter som Morrisseys ”The more you ignore me – the closer I get” eller The Police ”Every breath you take – I'll be watching you”. Men vad händer när stalkern blivit alla och envar? Det är den lite smutsiga känslan man lämnas med efter ”I would also like to be”.
I ”Älskling” har Jenny Rova heller inte tagit en enda bild. Det har istället hennes gamla pojkvänner Anders, Amir, Jonas, Henning, Etianne, Boran, Johan, Dan och den nuvarande, Bruno, gjort. I femtiotalet kronologiskt sorterade bilder får vi följa huvudpersonen från nitton år ung på seglats genom vad som ser ut som Stockholms skärgård fram till bilden av den idag 45-åriga Jenny Rova stående på en alptopp. Vad vi ser däremellan är en serie bilder hämtade från det allra mest privata, det mest intima och sexuellt närgångna.
Jenny Rovas "Älskling" bygger helt på hur hon själv har gestaltats av nio olika män, men när hon (med hjälp av bokens redaktör Roger Eberhard) ger dem ny kontext är det inte längre männens historia
Det är svårt att inte reagera på hur alla dessa tidiga pojkvänner i första hand tycks ha valt bilder av henne avklädd, naken, utsatt i exponeringen. I John Bergers klassiska teoribok över det fotografiska mediet, ”Konsten att se”, ägnar han stort utrymme åt den objektifierade kvinnan i konsten men framförallt åt hur dessa bilder av avklädda kvinnor förutsätter en manlig blick. Pröva bara att byta ut kvinnorna på bilderna mot män och se vad som händer, sa Berger då för ett halvsekel sedan i en tanke som är giltig än. Däremot är det förstås annat som förändrats: nämligen vem som har makten över bilderna.
Jenny Rovas ”Älskling” bygger helt på hur hon själv har gestaltats av nio olika män, men när hon (med hjälp av bokens redaktör Roger Eberhard) ger dem ny kontext är det inte längre männens historia. Det är talande att det är männens namn som anonymiserats – medan deras berättelser löses upp och förflyktigas i den historia som hon nu formulerar.
Så vem är nu utlämnad i berättelsen? Vem äger historien?
Jenny Rovas praktik tycks ständigt återkomma till dessa frågor. De är mer aktuella än någonsin i en nätkultur som med ett par klick överför det allra mest privata till potentiell miljonpublik. Svaren på Jenny Rovas frågor har inga givna svar.
Det var lättare på John Bergers tid.

…och de övriga nominerade

Gunnar Smoliansky, "Diary" (Johansson & Jansson AB).172 svartvita mellanformatsbilder från ett drygt halvsekel . Kollegorna Gerry Johansson och Jäger Arén har getts tillträde till Gunnar Smolianskys negativarkiv och fiskat upp denna fotoskatt.
Inka och Niclas Lindergård, "The belt of Venus and the shadow of the Earth" (Kerber Verlag).Den finsksvenska konstnärsduon vann fotobokspriset med sin första fotobok 2012. I nya boken leker de med fotografiska klyschor och hittar säregna vis att gestalta dem.
Stefan Bladh, "Hidden kingdom" (Nouvel Publishing / Kerber Verlag).Den 41-årige fotografen har samlat bilder från resor i Östeuorpa 2006-16, komiska och melankoliska bilder. Själv har han sagt sig vara inspirerad av grekiske filmregissören Theo Angelopoulos.
Stephen Gill, "Night procession" (Nobody).Internationellt kände Stephen Gills bor numera på Österlen och i "Night procession" fångar han nattlivet med hjälp av rörelsekameror som fångar rävar, harar och vildsvin. Bilderna åtföljs av Karl Ove Knausgårds texter.
Gå till toppen