Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Barnmorskan: ”Hade män fött barn hade vården sett annorlunda ut”

Anneli Hagen Andersson är barnmorska i ett av världens mest jämställda länder. Hon kämpar för att den svenska förlossningsvården ska utgå från principen en barnmorska per födande kvinna.
– En barnmorska som är närvarande har tid att lyssna på kvinnan på riktigt och då minimeras också riskerna.

Internationella kvinnodagen, 8 mars 2017. Utanför akuten i Malmö. Rosa pussy hats glimtar till på några av demonstranternas huvuden. Flera plakat är direkt riktade till Donald Trump – som det med texten ”My neck, my back, my pussy will grab back!”Bild: Peter Frennesson
Tusentals personer trotsar det snöblandade regnet i Malmö och går i demonstrationståget på internationella kvinnodagen den 8 mars 2017.
Utanför akuten stannar tåget en stund. Demonstranterna formar sina händer till hjärtan och applåderar mot akutmottagningen. Detta år vill demonstrationens arrangörer bland annat rikta uppmärksamhet mot orättvisorna kring löner och villkor för kvinnodominerade yrken inom vården.
Barnmorskan Anneli Hagen Andersson går med i tåget. Varje år pusslar hon med schemat på Kvinnokliniken vid Skånes universitetssjukhus (Sus) i Lund så att hon kan vara ledig den 8 mars.
– Jag gör det för att det är en viktig dag och för att det inte alltid har varit självklart med de rättigheter som vi kvinnor har idag.
Om hon hade formulerat ett eget plakat hade det kunnat stå: ”En barnmorska per födande kvinna”.
– Jag, och många av mina kollegor, tycker att det är ett rimligt krav. På Island jobbar man så: en kvinna i aktiv förlossning har en barnmorska som är hos henne hela tiden. Barnmorskan behöver inte springa från rum till rum. En barnmorska som är närvarande har tid att lyssna på kvinnan på riktigt och då minimeras också riskerna.
”När jag läser rapporter ser jag att antalet förlossningar ökar i Sverige, men antalet förlossningsplatser och barnmorskor ökar inte.”Bild: Patrik Renmark
Det föds 115 000–120 000 barn varje år i Sverige, ett av världens säkraste länder att föda barn i. Den neonatala dödligheten är bland de lägsta i världen (WHO).
Men det finns brister.
– Varför ska kvinnorna nöja sig innan de får en kvinnosjukvård som känns helt trygg? resonerar Anneli Hagen Andersson.
Under 2017 hamnar förlossningsvården högt på samhällsagendan. I Sollefteå läggs förlossningsavdelningen ner i början av året på grund av besparingskrav. Rapporteringen om barnmorskor som nu håller kurser i hur kvinnor ska lära sig föda i bilen blir en världsnyhet.
23 dagar efter nedläggningen sker den första bilförlossningen. Den nedstängda avdelningen i Sollefteå ockuperas, med målet att den ska återöppnas. Ockupationen pågår ännu, i mars 2018.
På nätet mobiliseras under året ett massivt motstånd mot dem som vidhåller att förlossningsvården är välfungerande. Många gravida kvinnor skriver om sin oro för att inte få plats på en förlossningsavdelning. Även om det är mycket ovanligt att en kvinna behöver föda i bilen borde det inte behöva ske över huvud taget, menar kritikerna. Kvinnor skriver om förlossningsskador som inte har utretts. Om sin rädsla för att, efter traumatiska upplevelser, föda igen. Patientföreningen Födelsevrålet samlar berättelserna och manar till aktion.
– Hade män fött barn hade vården sett annorlunda ut. Det är jag säker på. Jag är glad att de födande kvinnorna protesterar. Vi har gått från att kvinnor ska vara tysta och godta smärtan till att kvinnan skulle bestämma över sin kropp och nu har man tagit det ett steg längre. Kvinnorna vill vara delaktiga, säger barnmorskan Anneli Hagen Andersson och fortsätter:
– Skador i underlivet har varit tabubelagt. Nu vågar kvinnorna äntligen berätta. Förlossningsskador kan påverka kvinnor resten av livet.
Just de här passen när man känner att en förstföderska ligger och skriker efter min uppmärksamhet men jag har inte möjlighet att vara där. Det kan ta flera dagar för mig att komma över sådana situationer.
Det råder stor brist på barnmorskor i Sverige. Stora pensionsavgångar är att vänta, samtidigt som många barnmorskor lämnar förlossningsvården.
– Många lämnar på grund av lönerna och villkoren. Vi som är kvar gör vad vi kan för att täcka upp passen, säger Anneli Hagen Andersson.
På många förlossningsavdelningar är det svårt att fylla alla arbetspass. Under året rapporteras det runt om i landet om händelser där arbetsbelastningen har fått ödesdigra konsekvenser. I ett par olika fall har barn dött i magen eller i samband med förlossningen. Sjukhusen lyfte själva fram den hårda arbetsbelastningen som orsak.
Under våren drabbas ett spädbarn av svåra hjärnskador vid Danderyds sjukhus. Verksamhetschefens förklaring till P4 Stockholm löd: ”Barnmorskan som hade hand om fallet hade fått lite för mycket att ta hand om på en gång.”
I april faller ett barn rakt ner i golvet på förlossningen i Malmö med huvudet före på grund av att det inte finns någon barnmorska på plats som kan ta emot det. Barnet klarar sig utan frakturer. Olyckan leder till att Sus gick ut med skärpta rutiner.
– En förlossning är så himla oberäknelig. Och det kan gå supersnabbt, säger Anneli Hagen Andersson, som hittills själv aldrig varit med om någon förlossning där stressen har påverkat utgången så allvarligt. Men visst bär hon ibland på oron över vad som skulle kunna hända. Därför beskriver hon sitt jobb som ”allt mellan helt fantastiskt och ångestfyllt”.
– Jag älskar att få vara med under en sådan stor händelse i en människans liv. Att stötta en kvinna tycker jag är underbart. Det är korta men intensiva möten, och varje gång det går bra är det bara: ”Wow”. Men det är också ångestfyllt eftersom det är på liv och död hela tiden.
– Men så har vi stressen... just de här passen när man känner att en förstföderska ligger och skriker efter min uppmärksamhet men jag har inte möjlighet att vara där. Det kan ta flera dagar för mig att komma över sådana situationer.
Under vissa arbetspass hinner hon inte äta, eller ens gå på toaletten.
– Det har absolut funnits veckor när jag inte har hunnit kissa förrän jag har gått av mitt pass.
Klockan är snart tre och arbetsdagen är nästan slut. Anneli Hagen Andersson har en rotationstjänst och arbetar både på förlossningen och BB/prenatal. Den här dagen har hon varit placerad på prenatal men haft mycket telefonkontakt med kollegorna nere på förlossningen. ”Det var bara tre barnmorskor på tio förlösande kvinnor. Det var mycket komplicerade saker, snitt och sånt.”Bild: Patrik Renmark
För Anneli Hagen Andersson handlar en stor del av arbetet om att skapa en bra psykosocial miljö för den födande kvinnan.
– Det är hon som är mitt fokus. Kvinnans psykiska grund jobbar jag allra mest med, att skapa ett band till den födande. Känner sig kvinnan trygg vet jag att vi kommer att få en positiv upplevelse.
Så har det varit sedan hon som Sida-praktikant fick följa med en ambulerande barnmorska i Uganda.
– Det var då jag bestämde mig för att bli barnmorska. Jämfört med Uganda är Sverige ett föregångsland. Men det betyder inte att vi ska nöja oss med hur vården ser ut idag, säger Anneli Hagen Andersson.
Fakta

Kartläggning av Socialstyrelsen, april 2017

När Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen i april 2017 gör en kartläggning av vården efter förlossningen, kommer myndigheten fram till en rad brister i eftervården. Bland annat att vården inte är formad utifrån patienternas behov. Enligt utredarna på Socialstyrelsen är det för många kvinnor ”otydligt vart de ska vända sig om de får problem med bristningar och stygn, blödningar, infektioner eller psykisk ohälsa”.

Kartläggningen visar också att det finns flera omotiverade skillnader mellan ­olika landsting och sjukhus.

Vårdtiden i samband med förlossning är lägst i hela EU. (OECD). Jämför man med för trettio år sedan har vårdtiderna på BB mer än halverats. Vid en vaginal förlossning stannar den födande svenska kvinnan i snitt 1,8 dygn. Medelvårdtiden efter kejsarsnitt är 2,9 dygn. (den senaste statistiken är från 2015.)

Enligt Socialstyrelsen fick 5,1 procent av förstföderskorna 2016 bristningar i bäckenbotten som drabbar ändtarmsmuskulaturen. Det kan jämföras med 5,4 procent år 2015. För omföderskor låg siffran 2016 på 1,3 procent, samma som året före. Här finns stora regionala skillnader.

Artikel i Sydsvenskan från 2016 om läget i Skåne: Färre spricker i underlivet med norskt grepp.

Förlossningsrädslan ökar hos svenska kvinnor. Mest ökar rädslan hos omföderskor, något som Anneli Hagen Andersson också har märkt.
– När man pratar med kvinnor som är förlossningsrädda är det nästan alltid det som kommer upp från förra förlossningen: Att det inte fanns tid. Och vi vet att kvinnans rädsla och oro påverkar förlossningsförloppet och utfallet när det gäller bristningar, säger Anneli Hagen Andersson.
Även om de allvarliga bristningarna vid vaginala förlossningar minskar, ligger snittet hos svenska föderskor högre än i övriga nordiska länder, och är bland det högsta inom EU (OECD).
”Min slida ska slippa lida” står det på ett av plakaten i Malmö under marschen för en tryggare förlossningsvård den 20 augusti 2017.Bild: Peter Frennesson
Den 20 augusti äger ”Arg jävla riksmarsch mot BB-kaoset” rum. Tusentals kvinnor sluter upp i femton svenska städer, med tal, plakat och krav på en bättre förlossningsvård. Samma dag publicerar SVT nyheten om att var tionde kvinna i Skåne under juli månad har blivit hänvisad till ett annat sjukhus än det hon planerat att föda på.
– Det gäller att ha tur i förlossningslotteriet. Men det ska inte handla om tur när man föder barn, säger en av arrangörerna i mikrofonen på Möllevångstorget i Malmö innan marschen börjar genom stadens gator.
I nionde månaden. Det är inte långt kvar tills hennes tredje barn ska födas. Januari 2018.Bild: Peter Frennesson
I september presenterar regeringen ett budgetförslag där en femårig miljardsatsning på förlossningsvården aviseras. 1,6 miljarder ska användas till att förbättra personaltätheten och arbetsmiljön.
Sveriges kvinnolobby granskar tre månader senare hur satsningen har fallit ut och konstaterar att ”landstingen ofta använder medlen till andra saker än bemanning och att kraven på återrapportering är allt för svaga”.
Antalet barnmorskor ökar inte i takt med förlossningarna, skriver Sveriges kvinnolobby i sin rapport.
Det är en väldigt viktig fråga för jämställdheten, att kvinnor ska känna sig trygga när de ska föda.
Anneli Hagen Andersson läser rapporten när den kommer i december.
– Tyvärr visar den inga positiva nyheter för oss barnmorskor.
Anneli Hagen Andersson går själv i väntans tider. Hon har bestämt med en kollega på förlossningen i Lund som ska förlösa hennes tredje barn.
– Jag känner mig trygg eftersom jag har en viss kunskap. Men visst slås även jag av tanken: Tänk om det inte finns någon plats när jag ringer in? Tänk om alla rum är fullbelagda?
Malte är tre veckor och vilar i Anneli Hagen Anderssons famn.Bild: Lars Brundin
När hon sedan föder sin son Malte, i januari 2018, tar det bara fyrtio minuter.
– Jag vet att jag föder snabbt, det var likadant med mitt andra barn, så när det var på gång ringde jag och fick veta att det fanns en plats, men att många var på ingång. Så jag åkte direkt in och fick ett rum.
Hon tycker att det är nyttigt att se förlossningsvården från andra sidan, som födande kvinna.
– Det var häftigt. Jag kunde också ta till mig lite av vad barnmorskan som förlöste mig gjorde. Jag tänker att jag ska bli bättre på att vara lite mer chill. Att se det ännu mer som att förlossningen är den födande kvinnan och hennes partners scen, och att jag går in bara när det behövs.
Men för att kunna gå in vid rätt tillfällen, och inte behöva springa mellan rummen, kommer hon att fortsätta driva frågan om en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning.
– Förlossningen är en oerhört speciell upplevelse, som kvinnor är med om under ett väldigt begränsat antal gånger i livet. Det är en väldigt viktig fråga för jämställdheten, att kvinnor ska känna sig trygga när de ska föda.
Malte, tre veckor. Anneli Hagen Andersson födde sitt tredje barn på fyrtio minuter.Bild: Lars Brundin
Fakta

Fördjupning - läs mer om den svenska förlossningsvården

Tidskriften Vårdfokus prisade artikel om förlossningsskador, publicerad 2016: ”Outforskad kroppsdel”. ”Kvinnor har större problem efter vaginala förlossningar än vad vården tidigare förstått”.

SVT, augusti 2017: Förlossningskrisen växer: Rekord i hänvisningar i sommar. ”I både Stockholm och Skåne blev under juli månad var tionde kvinna hänvisad till ett annat sjukhus än det hon planerat att föda på. Det är en ökning med 16 procent i Stockholm och med 25 procent i Skåne, jämfört med förra sommaren.”

Debattinlägg från flera överläkare i Svenska dagbladet i november 2017: ”Förlossningsvård i kris ger resultat i världsklass”: ”Majoriteten av kvinnorna vid hemgång från BB är nöjda eller mycket nöjda med sin förlossning. Sammantaget vågar vi påstå att det sannolikt aldrig varit förknippat med en så låg risk att genomgå en graviditet och att föda barn som det är i dag i Sverige.”

Sveriges kvinnolobbys rapport ”Med rätt att föda” publicerad i december 2017, en granskning av satsningar på förlossningsvården i budgetpropositionen för 2018: ”Bristen på barnmorskor och förlossningsplatser påverkar tiden kvinnor får stanna på BB, som nu är lägst i hela EU. Det leder också till att allt för många kvinnor drabbas av bristningar, komplikationer och psykisk ohälsa som skulle kunna undvikas. De stora bristerna innebär att regering och landsting inte lever upp till hälso- och sjukvårdslagen och målet om jämställd hälsa.”

SVT Forum: Paneldebatt i samband med att Sveriges kvinnolobbys rapport släpptes: ”Med rätt att föda.”

Sydsvenskan, ”Oro för att öronmärkta miljoner till kvinnosjukvård försvinner i Region Skånes budgethål”.

Övriga delar av vår artikelserie 8 mars - och alla andra dagar:
Läs också Ett år av kamp för kvinnofrid – i och utanför rätten
Läs också Att vara hijabi i Sverige är att ständigt få frågan ”Varifrån kommer du?”
Läs också Papporna måste ta klivet fram när föräldraledigheten blivit en kvinnofälla
Läs också Bara den som brinner kan bli utbränd
Gå till toppen