Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Farshid Jalalvand: Det massiva intellektet som var inlåst i en ohörsam kropp

Han var en av världshistoriens främsta fysiker, men när Stephen Hawking hade fel var han den förste att medge det. Farshid Jalalvand minns en briljant och ödmjuk vetenskapsman.

Stephen Hawking, i Chicago 15 december 1986.Bild: TT / NTB Scanpix
Världens mest kända vetenskapsman har gått ur rumtiden. Den lysande brittiske fysikern Stephen Hawking dog i sitt hem i Cambridge idag, 76 år gammal.
Omisskännlig från otaliga medieframträdande, ihopsjunken i sin elektriska rullstol och kommunicerande genom sin digitala röstmaskin, kom Hawking att symbolisera det moderna geniet: engagerad, vitsig, kufisk och fullständigt briljant.
Född i en akademikerfamilj 1942 växte Hawking upp under knapra men studiecentrerade förhållanden. Han visade tidigt tecken på en sällsam begåvning och istället för att följa i läkarfaderns spår, som det var tänkt, drogs Hawking till matematik och fysik. Vid 24 års ålder hade han disputerat vid Cambridge med en prisbelönad avhandling om singulariteter i rumtiden. När universitetet för första gången gjorde avhandlingen tillgänglig för allmänheten hösten 2017 kraschade databaserna av den höga trafiken - ett tecken på Hawkings nutida popularitet.
Under tiden som Hawking doktorerade drabbades han av den neurodegenerativa sjukdomen ALS som kom att så tydligt prägla honom resten av livet. Men mot alla odds och medicinska utlåtanden tog den successiva förlamningen inte hans liv – han blev en av få som levt över 50 år efter diagnos. Hans fysiska tillstånd kom istället att bli en del av hans dragningskraft. Det fanns något fängslande över det massiva intellektet som var inlåst i en ohörsam kropp.
Hawking kom till den breda massans kännedom genom sina bästsäljande populärvetenskapliga böcker om rumtiden, universum och kosmos. Men också på grund av sitt ibland kontroversiella politiska engagemang. Fysikern, som aldrig var den som skrädde orden, stod på barrikaderna mot Vietnam- och Irakkrigen, varnade för klimatförändringarnas hot mot mänskligheten och stödde 2013 en akademisk bojkott av Israel i efterdyningarna av kriget i Gaza. Han var även en talför försvarare av allmän sjukvård, vars förtjänst det enligt honom själv var att han kunde leva så länge med ALS, och han jobbade aktivt mot privatisering av sjukvården i Storbritannien.
Men hans folkliga popularitet och hörsamheten för hans politiska inlägg möjliggjordes så klart av hans vetenskapliga insatser. Jag ska inte försöka redogöra för hans totala forskargärning här – det finns de som är bättre bildade för att göra det i alla de spaltmeter som kommer att skrivas om Hawking. Det kan dock nämnas att han gjorde revolutionerande insatser inom kosmologi och teoretisk fysik där han bland annat förutspådde att svarta hål måste avge strålning, ett fenomen som kom att namnges efter honom.
En av världshistoriens främsta fysiker visade att det inte finns något skamligt i att bilda sig en uppfattning och argumentera kraftfullt för den – och ha fel.
En sak som däremot bör lyftas fram och som återkommande gjorde djupt intryck på mig var Hawkings villighet att offentligt medge när han haft fel i vetenskapliga frågor. Han slog ofta vad med andra fysiker om hur teorier skulle utfalla och argumenterade livligt för sin ståndpunkt. Han utformade till exempel en teori om förlust av information i svarta hål som var ifrågasatt och han trodde att Higgs boson aldrig skulle hittas (partikeln hittades av forskare vid CERN 2012).
När han ställdes inför övervägande bevis att han hade haft fel medgav han på sitt karaktäristiskt skämtsamma sätt att ”det verkar som om jag just förlorat 100 dollar”, och prisade därtill sina meningsmotståndare. I den påkostade filmdramatiseringen av Hawkings liv, ”The theory of everything” från 2014, finns en scen som sammanfattar fysikerns inställning på ett träffande sätt. En middagsgäst frågar Hawking: ”Jag förstår att du har ett vackert teorem som bevisar att universum hade en början, stämmer det?”. Varvid Hawking svarar: ”Det där var min doktorsavhandling. Mitt nya projekt motbevisar det.”
I tider där allt fler är tvärsäkra på sina övertygelser är den viktigaste läxa den briljante Stephen Hawking kan lära oss kanske just det. En av världshistoriens främsta fysiker visade att det inte finns något skamligt i att bilda sig en uppfattning och argumentera kraftfullt för den – och ha fel. Så länge man har mod, styrka, heder och självinsikt nog att ändra sin uppfattning när man ställs inför övertygande bevis. Det eftermälet är minst lika aktningsvärt som alla Hawkings andra gärningar.
Farshid Jalalvand, molekylär mikrobiolog vid Köpenhamns universitet
Läs alla artiklar om: Stephen Hawking 1942-2018
Gå till toppen