Sverige har med ett silver – den blinde längdskidåkaren Zebastian Modin i sprint – gjort ett av sina medaljmässigt sämsta vinter-Paralympics sedan starten 1976. Bara Turin 2006 och Vancouver 2010 har gett skralare utdelning: ett respektive två brons.
Dessutom har truppen misslyckats med att nå målet på två medaljer.
Ändå är truppchefen Niclas Grön mycket positiv när han sammanfattar den blågula insatsen.
– Det har varit otroliga prestationer. Visst, vi satte upp två medaljer som målsättning och når en. Men vi har stolpe ut gånger två i längd (Modin). Vi har en fjärdeplats, fyra sekunder från pallen, och vi har en klar medaljchans när det blir en rejäl krasch, säger han.
Grön tror på bättring, inte minst mot bakgrund av att många av de svenska deltagarna är orutinerade.
– Vi har två debutanter på mästerskap: curlinglaget och Aaron (Lindström, alpint). Och om man tittar på kälkhockeylaget är fyra stycken i toppkedjan i sista matchen födda på 90-talet. Det bådar gott. Framtiden ser otroligt lovande ut, säger han.
För att fler ska ta sig upp på Modins nivå och på allvar utmana om medaljer måste det enligt Niclas Grön till mer pengar.
– Det krävs att man lever, tränar och sover på heltid. Man måste kunna träna som ett proffs och det innebär mycket större resurser. När vi möter Kanada och USA blir det spel mot ett mål. De är heltidsproffs och kör två pass om dagen. Det är en stor utmaning vi har och den svenska modellen gör att vi inte har de resurserna i dag.
Vägen till pengarna är slingrig men genomslaget för Paralympics kan hjälpa.
– Våra sponsoransvariga jobbar med pågående dialoger. Jag tror att det ger mersmak att det har varit en fantastisk medie bevakning här, säger Grön.
Truppchefens omdöme om svenskarna:
+ Kälkhockey (sjua av åtta lag):
– De växer in i turneringen. De fyra sista matcherna är jättebra och de två sista har de helt i sin hand: förlorar på straffar mot Tjeckien men mot Japan är det uppvisning. En jättechans för framtiden.
+ Rullstolscurling (tia av tolv lag):
– De startade med att underprestera men kommer in i turneringen sen och gör en jättebra avslutning. Samtliga spelare höjer sin procent så jag kan inte vara annat än nöjd. Det är så viktigt med avslutningen, att få med sig en god känsla.
+ Aaron Lindström, alpint (sjua i slalom, 16:e i storslalom, 18:e i super-G och körde ur i superkombination):
– Jag skulle inte vilja stå där uppe inför sista åket (slalom) och känna att man inte är nöjd. Det är så mycket medial uppmärksamhet. Han har föräldrar här, vi har hovet, vi har sponsorer. Han löser det otroligt bra.
+ Zebastian Modin, längdåkning/skidskytte (silver i sprint, fyra på 20 km, bröt 10 km, sjua i skidskyttesprinten):
– Går från klarhet till klarhet. Han vill ha fler medaljer men han är i toppform och har presterat superbra. Det roliga är att han redan pratar Peking. Får vi ha kvar en sådan profil ser det jätteljust ut.
Fakta
Svenska medaljer i vinter-Paralympics
Örnsköldsvik 1976: 6 guld–7 silver–7 brons.
Geilo (Norge) 1980: 5–3–8.
Innsbruck (Österrike) 1984: 7–2–5.
Innsbruck 1988: 3–7–5.
Albertville (Frankrike) 1992: 1–1–2.
Lillehammer (Norge) 1994: 3–3–2.
Nagano (Japan) 1998: 0–1–5.
Salt Lake City (USA) 2002: 0–6–3.
Turin (Italien) 2006: 0–0–1.
Vancouver (Kanada) 2010: 0–0–2.
Sotji (Ryssland) 2014: 1–2–1.
Pyeongchang (Sydkorea) 2018: 0–1–0.