Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Jag vill aldrig sluta leka"

För Anna Karin Sersam var dans för duktigt och teater för allvarligt. Men uttrycket mim träffade mitt i prick. "Jag vill aldrig sluta leka", säger mimaren, regissören och koreografen, aktuell med en ny föreställning.

Bild: Irina Bernebring Journiette
Inne på Barnens scen har Anna Karin Sersam byggt upp scenografin till Sol och Måne, Teater A&O:s nya föreställning, som snart har premiär.
– Med Sol och Måne vill vi skapa känslan av en trygg stund. Att det kommer en ny dag då solen går upp, och en ny natt då månen visar sig, säger Anna Karin, som ger föreställningen tillsammans med Olivia Longo.
De träffades när Anna Karin drev den fria teatergruppen Morianen, som lades ner 2011, och satte förra året tillsammans upp föreställningen Flytta – om hur människor flyttar och barn följer med.
Den röda tråden i Anna Karins föreställningar är mötet mellan humor och känslosamhet.
– Jag tycker det är viktigt att man blir berörd. Att skratta och känna glädje är viktigt men man måste också våga närma sig andra känslor – även om det måste sluta bra, säger hon.
Anna Karin växte upp i Malmö och fick känslan för teater med sig hemifrån. Med en kulturintresserad mamma gick hon på Operan redan som femåring och minnet av en uppsättning av Aida har etsat sig fast. I tonåren upptäckte hon Studioteatern på Skolgatan och fann en plats där hon fick utlopp för sin kreativitet.
Länge sysslade hon med både dans och teater men kände sig aldrig riktigt hemma i det ena eller det andra.
– I dans ingick balett och där skulle man vara för "duktig" och teatern var för allvarlig, berättar hon.
När hon hittade scenkonstformen mim träffade uttrycket mitt i prick.
– Där fanns det inte så mycket regler utan jag kunde skapa min egen bubbla och använda mig av koreografi, dans och clowneri men samtidigt text om jag ville det, säger hon.
Uppväxt i en familj med lärare trodde Anna Karin att hon skulle välja samma väg och utbildade sig till förskollärare och dramapedagog. Idag varvar hon egna teaterprojekt med att undervisa i rörelsekomposition, hur det går att uttrycka musik med kroppen, på Musikhögskolan.
Barnens scen, där Sol och Måne nu har premiär, har en speciell plats i Anna Karins hjärta. Här har hon uppträtt sedan hon var klar med sin mimutbildning på 90-talet. Men då, berättar hon, såg platsen annorlunda ut:
– Då var det en cirkusscen, det var svinkallt och golvet var knallgult.
Som yngst i en syskonskara på tre fick Anna Karin alltid utrymme att vara sig själv och att leka. Denna lekfullhet har hon burit med sig igenom livet och gett uttryck för på scen.
– Man borde ha blivit vuxen när man snart är 56 år men man måste få ha kul och leka, inom barnteater får jag lov att göra det. Teater för barn är mycket roligare än teater för vuxna. Det är mycket mer lekfullt och behöver inte vara så pretentiöst.
Vad ger dig glädje?
– När jag ser att barn är helt uppfyllda och närvarande i den värld som jag har skapat för dem – det ger mig en lyckokänsla, säger Anna Karin och lyfter lekens lärande kraft.
– Man lär sig oerhört mycket om sig själv genom lek. Och teater är en lek, även om man bara tittar på. Genom teatern får barn lov att ta in olika upplevelser, att känna känslor och att lära sig handskas med dem.
Vad driver dig att fortsätta?
– Att jag får lov att leka! säger Anna Karin Sersam.

Lycka? Hallen full av skor!

"När hallen är full av skor, känner jag mig lycklig. Då vet jag att det myllrar i huset. Någon spelar piano, en annan lagar mat, småbarnen springer runt, och alla leksakstrollen får åka vagn mellan rummen. Kaffekokaren och diskmaskinen går varma och det skrattas och pratas en aning för högljutt. Familjen är samlad."
Gå till toppen